Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Kommittéer och ämbetsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 DAGENS FRÅGOR
vore det emellertid nödvändigt att förstärka den ordinarie personalen
med en eller annan expert, för tillfället adjungerad. Detta var syftet
med de »förordnade särskilda sakkunniga», som för ett årtionde sedan
började omväxla med kommittéerna. Men ändringen stannade då på
papperet, visserligen delvis på grund av personvalet, som ofta gjorde
ordet »sakkunnig» till ett gott (eller dåligt) skämt, men även oavsett
detta, emedan samarbetet med den ordinarie förvaltningspersonalen
i huvudsak uteblev. Mycket skulle kunna vinnas redan genom att
fullfölja dessa båda enkla linjer. Men naturligtvis får man inga
omvälvande reformer planlagda på det sättet, frånsett rena
undantagsfall. För sådana ändamål fordras personligheter, som ha både vilja
och förutsättningar att bygga upp en genomtänkt plan, och det vore
för mycket begärt av den ordinarie förvaltningen, att den som regel
skulle kunna tillhandahålla dylika. Här är enmanskommittéernas
behövlighet klar, och lyckligtvis ha de ej heller alldeles saknats. Vad
slutligen de vetenskapliga utredningarna beträffar, borde de uppdragas
åt vetenskapsmän att utföras på eget ansvar och efter egen
omprövning utan någon censur från myndigheternas sida i fråga om
skrivsätt eller slutsatser, där arbetena ej helt och hållet kunde hållas
utanför statsorganens inflytelsesfär.
Men den »allmänt medborgerliga insikten»? Det vore ett stort
misstag att bagatellisera dess betydelse, även frånsett de riksdagspolitiska
synpunkterna. Securus judicat orbis terrarum, fritt översatt:
mänskligheten som helhet kan alltid lita på sitt omdöme, och ingen får
tro sig orn att kunna undvara detta; även de mest höglärda kunna
ofta visa en brist på eget omdöme som förefaller utomstående
otrolig. Men medborgerligheten skall ej ständigt vara med, ty det kan
blott distrahera arbetet; dess uppgift ligger vid arbetets början och
slut. En stor beredning bör få tillfälle att säga sitt vägande ord om
den ursprungliga planen och sedan på nytt inkallas för en eller annan
månads överläggning om det utarbetade förslaget samt därvid kunna
påyrka ändringar och på nytt sammanträda för deras vidare
dryftning. Även härpå ha vi lyckligtvis haft exempel, som emellertid
behövde mångfaldigas. Vad som måste försvinna är däremot de
årslånga beredningarna, sammansatta av personer för vilka nio tiondelar
av vad som skall göras är antingen likgiltigt eller främmande eller
bådadera.
Men onekligen kräver hela systemet för att bli vad det bör vara
ännu något mer, nämligen en annan statsförvaltning än den vi nu ha:
ett större antal verkliga experter på de högre posterna, kompenserade
av billig arbetskraft utan högre bildning på alla de andra. När
hundra kommittéer eller särskilda sakkunnigeberedningar suttit för
en viss grupp av frågor, kunde man tycka, att det borde ha gått upp
för staten, att den vore bättre tjänt med en fast ämbetsman, som
kunde sköta det hela såsom sitt ämbetsåliggande; vad staten skulle
ha vunnit på att äga exempelvis en högkvalificerad skatteexpert, med
lön som en generaldirektör eller ett regeringsråd, i stället för de
otaliga tjänstemän som nu dragits från sina rätta befattningar, låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
