Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Kommittéer och ämbetsverk - Ett vetenskapligt testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 69
sig ej beräknas. Men vid sådana tillfällen är det som om man ej
tänkte på att en kommitté kostar något, fastän den i verkligheten
alltid kostar t. o. m. mer än som synes och ofta mer än den
smakar, medan kostnaden för en ämbetsman faller i ögonen. Saken är
också så till vida förklarlig, som verkligen ämbetena i alldeles för
stor utsträckning blivit enbart möjligheter för innehavarna att sköta
något annat, vilket i sin tur delvis berott på att man ej tilltrott den
ordinarie förvaltningen förmåga av initiativ och därför begagnat de
initiativkraftiga ämbetsmännen utanför deras tjänst — en circulus
vitiosus.
Men den förnämsta hjälpen ligger dock ej på någon av dessa nu
senast berörda punkter utan på den som togs till utgångspunkt för
diskussionen: inskränkning i statsverksamheten.
Ett vetenskapligt
testamente.
Ett vetenskapligt testamente i ordets egentligaste
mening blev den innehållsmättade och sällsynt
djuptänkta »Inledning», varmed Harald Hjärne nyss försett
avslutningsbandet av den Pflugk-Harttungska världshistoriens svenska
upplaga. Inför de skakande och överraskande omstörtningar, vi
genomlevat, har det tydligen varit ett behov för honom att än en gång
överväga sin vetenskaps uppgifter och klarlägga så väl vad den har
att ge som gränserna därför.
Vad han därvid givit, är den under ett långt livs forskar- och
tankemödor mognade erfarenheten, en samlande och förklarande
tillbakablick över hans verk i det talade och skrivna ordets form. Men det
är ej mindre ett stolt vittnesbörd om den aldrig vilande förnyelsen
av hans tankevärld och pekar därför framåt ej mindre än tillbaka.
Verkligheten bekräftade tillräckligt ofta och överraskande de
slutsatser, som Hjärne trodde sig böra draga orn framtiden, för att han
skulle kunna synas lia ägt särskild anledning att åberopa sig därpå
vid sitt bokslut med vetenskapen. Sysslandet med framtiden var
emellertid enligt hans ofta hävdade mening icke den erfarenhetsmässiga
vetenskapens sak. I hans Inledning förekommer därför icke ens en
antydan om uppfyllda förutsägelser. Men av samma skäl
tillbakavisar den också varje den negativa skepticismens anspråk på att
till sin fördel åberopa världshändelsernas oförutsedda utveckling. Är
historien inskränkt till den erfarenhet, som är oss given, måste dess
uppmärksamhet alltid komma att riktas på sådana faktorer, som i
varje tidsläge genom utvecklingens uppnådda resultat framstå som
betydelsefulla, och nya utvecklingsresultat måste alltså fästa
uppmärksamheten på förut mindre beaktade orsakssammanhang. En sådan
oavlåtlig, händelseförloppet ackompanjerande förskjutning i
synpunkterna — som naturligtvis intet har att göra med visshetsgraden vid
konstaterandet av vad som faktiskt skett — är väl. i första hand ett
vittnesbörd om den mänskliga kunskapsförmågans begränsning men
utgör tillika, om vetenskapen ärligt vidgår denna begränsning under
oss givna villkor, räddningen från att stelna i ofruktbar dogmatik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
