- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
73

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR 73

hattens art så tydligt som möjligt understrukit frånvaron av friska
opinionsvindar i vårt politiska liv.

Denna lågkonjunktur för det politiska intresset är alldeles
omisskännlig, trots alla beprisade landvinningar för folkets politiska
»fullmyndighet». Det kan vidare påstås, att rätt mycket, som till nöds
ter sig som bevis på den politiska diskussionens jämna fortgång, i
grund och botten är av konstlad natur. Vore ej dagspressens
ledareavdelningar, skulle man snart bli varse, vilken stiltje som i själva
verket är rådande i vårt politiska liv. De vindfläktar som
förnimmas härröra i stor omfattning från de publicistiska dagsmödornas
pustar. I vissa fall äro de välkomna konsekvenser av riksdagens
överflödiga strävan att indraga allt under sin domvärjo. Så de senaste
veckornas animerade talmansdebatt; den hade utan avsaknad
uteblivit, om herrar demokrater låtit det förbli vid det gamla, mot vilket
aldrig någon anmärkning avhördes.

Det må vara sant, att förhandenvaron av partipolitisk
högspänning för ingen del behöver tyda på något norra alt hälsotillstånd. I
den mån utvecklingsarbetet håller på att frigöras från de störande
hetsigheter, som ett gammalt ordstäv tillägger vår nation, kan detta ju
endast hälsas med jämnmod. Men det ser ut, som om trögheten,
det andra inslaget i den klassiska karaktäristiken av svenska folket,
tenderade till att bli levnadsregel, om man däri inlägger en starkt
avtagande uppmärksamhet från medborgarnas sida för det allmännas
frågor och enkannerligen för de ting, som i strängare bemärkelse
falla inom politikens cirklar. Här har på relativt kort tid, skett en
stor förändring, uttryckt i det politiska intressets övergång till långt
driven apati och vida utbredd illusionslöshet. Det är ju ingen
hemlighet, att det härvidlag först och främst är riksdagspolitikens
herravälde och fulländning, som bidragit till att bryta kontakten mellan
folkmening och styrande rådslag. Med ordet »folkmening» har
mycket ofog bedrivits. Det är allt skäl att icke alldeles smussla
bort en viktig sida av begreppet: att folket bildar sig en mening
orn åtminstone det mera väsentliga, som å dess vägnar förehaves
under riksdagsperioderna, och sålunda icke bara vid valtillfällena
alarmeras för att ge sitt mer eller mindre yrväckta bifall åt den
ena eller den andra partiriktningens löftes- och besvärsregister. Den
orimliga överbelastning, från alla håll erkänd, vari riksdagsarbetet
dag för dag allt tydligare resulterar, har en dryg del av skulden till
allmänhetens sjunkande politiska intresse, vartill kommer
medvetandet att riksdagsdebatterna i största utsträckning ha karaktären av
skenfäktningar och ordparader och att avgörandet förut fallit i
förborgade konklaver.

Ju starkare politisering av samhällslivet, desto slappare intresse
för politiken inom samhället. Brottsjön av valstrider, kommunala
och politiska, har sköljt undan nästan allt det spontana hos det
politiska intresset och givit detta en betoning av pliktskyldigt
marscherande med jämna mellanrum. Hur annorlunda i de tider, då den
svenska politiken varken tog sig vatten över huvudet genom att vilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1922/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free