Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Avtal och besvikelser på Washingtonkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 75
Viktigast bland de redan tryggade avtalen är givetvis det mellan
konferensstormakterna ingångna om slagskeppsflottornas ömsesidiga
begränsning. Hughes’ resoluta initiativ fick på denna punkt
fullständig och välförtjänt framgång, och de modifikationer, som företogos
i den ursprungliga amerikanska planen, betogo i intet avseende den
föreslagna rustningsminskningen dess omisskänneliga, om än
målmedvetet rätt avsevärt begränsade effektivitet. Japan lyckades rädda
sitt modernaste och starkast armerade slagskepp, det av Hughes
för nedskrotning avsedda »Mutsu», men därmed förrycktes ej den
föreslagna proportionen mellan de tre stora sjömakternas
linjeskeppsstyrka, ty Förenta staterna fingo samtidigt behålla två till
nedskrotning ursprungligen dömda, nästan färdiga nya pansarjättar mot att
i stället nedskrota ett par äldre och svagare fartyg, och på samma
sätt fick England mot offret av ytterligare några äldre fartyg
till-låtelse att trots tioårsvilan på slagskeppsvarven där låta sträcka
kölarna till två helt nya 35,000-tonnare med 16-tumskanoner och
fullständig tillämpning av Skagerrackslagets inom brittiska flottan hittills
ej vid nybyggnad tillgodogjorda tekniska erfarenheter. De tre stora
slagskeppsflottorna blevo sålunda något starkare än vad Hughes
ursprungligen föreslagit, men den av honom påyrkade proportionen
5:5:3 förblev orubbad, och en för de tre sjömakternas skattebetalare
välkommen gräns sattes för lång tid framåt mot kostsam
kapprustning på detta område. För den s. k. »avrustningstanken» däremot
betyder, åtminstone direkt, det i Washington träffade avtalet om
linjeflottornas kostnadsreglering platt intet, och smärre staters
försvarsproblem beröras naturligtvis ej alls därav att England, Förenta
staterna och Japan nu för en tid framåt kunna för billigare pris än
förut bevara sin dominerande ställning på världshaven och stabilisera
en rimlig inbördes styrkeproportion mellan sina slagskepps- och
slag-kryssareeskadrar. Gagnet härav för världsfreden besticker sig helt
enkelt till avlägsnandet för lång tid framåt av den friktionsanledning,
som obegränsad nybyggnadstävlan tidigare visat sig kunna utgöra,
ett psykologiskt moment, som varken bör under- eller överskattas.
En egendomlig episod utgjordes av Frankrikes plötsligt framställda
och blott efter ett par dagar under stark amerikansk påtryckning
övergivna krav på att få rubba de tre stora sjömakternas kalkyler
genom att bygga en modern ny slagskeppsflotta på 350,000 ton. I ett
strävt hållet telegrambrev till Briand påpekade Hughes genast, att
detta krav skulle, om det vidhölles, helt kullkasta den amerikanska
rustningsbegränsningsplanen och alldeles döda amerikanarnas
sympatiska intresse för fransmännens strävanden att ekonomiskt
återuppbygga sitt krigshärjade land. Briand föll då genast undan och
accepterade för Frankrikes linjeflotta samma proportion som Italien
redan för sin del godtagit. Därefter kunde schemat för de fem
stormaktsflottorna i fråga om capita! ships (slagskepp och slagkryssare)
definitivt fastslås till 5:5:3: l, 75: l, 75, med möjlighet dock lämnad
öppen för smärre jämkningar i »kvottalen» vid slutavtalets
detalj-formulering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
