Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Avtal och besvikelser på Washingtonkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
kompromiss med 60,000 ton som högsta tillåtna sammanlagda
U-båts-ionnage för en stormaktsflotta av första ordningen. Dessa förslag
strandade emellertid på Frankrikes motstånd, och under debatten
sades på engelskt håll av Balfour mycket tydligt ifrån, att de franska
stora nybyggnadsplanerna på detta område rent tekniskt sett lättast
förklarades såsom riktade mot England och i alla händelser så komme
att uppfattas av den engelska allmänheten. Denna antydan togs
mycket illa upp av fransmännen, men deras bedyranden om
otänkbarheten av en sådan hypotes kunde åtminstone ej förtaga det
intrycket, att den franska utrikesledningen med dessa sina vittgående
krav velat åt sig trygga ett värdefullt bytesmedel – i engelsk och
amerikansk press nämndes därvid ordet »utpressning» — vid
framtida diplomatiska uppgörelser med England om andra saker.
I Washington fick till sist denna fråga en rätt egendomlig lösning.
Intet avtalades om tonnagebegränsning under vattnet, men däremot
antogos en rad resolutioner, vilka dels riktade sig mot det oinskränkta
U-båtskriget, sådant detta bedrivits av tyskarna med handelsfartygs
sänkande utan varning, och i stället reglerade U-båtarnas användning
mot handelsfartyg enligt vanliga normer för »kryssarkrig» (prejning,
tryggande av ombordvarandes liv o. s. v.), men dels även uttalade
sig emot all användning av U-båtar såsom »handelsförstörare» med
den motiveringen, att det visat sig »praktiskt omöjligt» att därvid
undvika kränkning av folkrättsliga regler om skydd åt neutrala och
icke-kombattanter. För samtliga dessa principuttalanden skulle man
söka vinna övriga makters anslutning. Någon definition på begreppet
»handelsfartyg» lyckades man icke ena sig orn, närmast väl på grund
av engelsk obenägenhet mot nya detaljbestämmelser om
handelsfartygs armering.
Som en inledning till väntade nya avtal om östasiatiska frågor
kan man uppfatta fyrmaktsfördraget om status quo i Stilla havet.
Det gäller emellertid endast däri varande öbesittningar och »dominions»,
vilka kontrahenterna förbinda sig att ömsesidigt respektera. Det var
onekligen en smula blamerande för samarbetet på den amerikanska
sidan, då president Harding offentligen förklarade, att denna garanti
ej gällde själva de japanska öarna, medan honom ovetande de
amerikanska underhandlarna kort före undertecknandet uttalat sig i rakt
motsatt riktning. I själva verket torde det bero på omständigheterna,
huru stor eller liten faktisk innebörd fördraget kommer att få. Det
är i sina ordalag påfallande likt de bekanta Nord- och
Östersjö-avtalen av 1908, vilkas krigsavvärjande förmåga ju visat sig vara
minimal, men å andra sidan har detta Stilla-havs-fördrag avslutats
i en vida mindre misstrogen stämning än den, som rådde i Europa
sex år före världskrigets utbrott, och det kan därför anses ha större
utsikter att främja fredliga förhållanden mellan
fördragskontrahenterna. Dess väsentligaste betydelse är dock säkerligen, såsom ovan
antytts, att det erbjöd en hedersam form för den engelsk-japanska
alliansens skaffande ur världen, sedan den fyllt sin uppgift och börjat
bli åtminstone den engelska kontrahenten till hinders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
