Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvarstannande i Petersburg beroende av värnpliktslagens
behållande, och vid en personlig konferens med Viviani förklarade
han, att kriget stod för dörren och att den ryska alliansens
tillförlitlighet var beroende av de franska rustningarna. Han
lyckades, och kunde återvända till Ryssland för att vidtaga
förberedelserna till Poincarés minnesvärda visit, som skulle
komma att inleda den »svarta veckans» katastrofer.
Det är en ur många synpunkter intressant skildring vi få av
detta möte mellan den ryske självhärskaren och den folkvalde
presidenten, som dock fann sig väl till rätta på de lysande
banketterna, paraderna och mottagningarna. På gatorna hurra
massorna, då de, eskorterade av kosackerna, fara förbi, men
det sker under kommando av polisen, som t. o. m. övervakat
denna detalj av det »hjärtliga mottagandet». Trots det yttre
lugnet fick man en svag förkänning av, att någonting var i
görningen, när den österrikiske ambassadören ytterst reserverat
och undvikande besvarade alla Poincarés frågor om
undersökningarna rörande Sarajevomordet. Men även på annat håll
arbetade man på att skärpa konflikten. Under en parad kunna
två av storfurstinnorna, bägge döttrar till den celebre Nikita av
Montenegro, icke längre lägga band på sina översvallande känslor.
De anförtro Paléologue, att de under dagens lopp mottagit ett
chiffertelegram från fadern, som meddelar, att kriget bryter ut
i slutet av månaden! Och den ena profeterar om Österrikes
krossande, Elsass-Lothringens befrielse genom Tysklands nederlag,
men tystnar plötsligt, då tsaren kastar en sträng blick på
henne — — —. Kanske denna hennes pratsjuka höll på att
avslöja, att det även fanns andra krafter i rörelse än de i Wien,
som arbetade på en väpnad konflikt? Så har dock icke
Paléologue velat anse, han söker överallt framställa tsaren såsom
den mest godtrogne fredsvän, som litar på »Willys»
fredskärlek och icke vill tro på ambassadörens spådomar om en
förestående sammanstötning.
Så komma de ödesdigra händelserna slag i slag och dagligen
konfererar Paléologue jämte sin brittiska kollega Buchanan med
ledaren av den ryska utrikespolitiken, Sasonov. Det är med
den största sympati han talar om denne förr så allsmäktige
politiker, som nu totalt försvunnit från den internationella
politikens skådeplats. Man får nästan intryck, att Sasonov var
den ende uppriktige vännen av ententen, den enda dugande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
