Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I och med krigsutbrottet vidgades Paléologues mission och
verksamhetsområde. Han blev en det hårt ansatta Frankrikes
representant hos dess mäktigaste bundsförvant, och det ålåg
honom att till det yttersta stimulera den ryska nationens
krigsvilja liksom att uppmärksamt övervaka de kretsar, som
förmodades hysa tyska sympatier. Utan tvivel gick den ryska
hären i fält under allmän entusiasm, en entusiasm, som
omfattades såväl av hovets stordignitärer som musjikerna i de
avlägsnaste landsdelarna; icke ens de revolutionära arbetarna
tänkte på en strejk eller en demonstration. Tsaren svor
högtidligt inför den heliga madonnan från Kazan att icke sluta
fred, så länge en fiende befann sig på rysk mark,
dumamedlemmarna, särskilt industrimännen, hoppades kunna avskaka
det ekonomiska beroendet av tyskarna, och överallt, särskilt
bland de lägre klasserna, återuppflammade de panslavistiska
drömmarna, blandade med en religiös hänförelse. Men man
märker av Paléologues dagboksanteckningar, hur denna
stämning för var dag alltmer försvinner, endast uppflammande några
korta ögonblick, och hur den sedan efterträdes av ovisshet och
fruktan eller en tröstlös resignation inför olyckan. Varje dag
inlöpa jobsposterna från Frankrike och Belgien, och ju mera
de tyska arméerna närma sig Paris, ju ivrigare besvärjer
Paléologue det ryska högkvarteret att påskynda invasionen i
Tyskland. Ostpreussen är snart översvämmat, men det
katastrofala nederlaget vid Tannenberg krossar alla illusioner. »Vi äro
skyldiga detta offer för Frankrike, som visat sig vara en så
enastående bundsförvant», säger Sasonov dyster. Man
hemlighåller denna katastrof, vilket endast förstorar ryktena därom,
och när så ryktena om nya nederlag sippra ut, blir missmodet
större och man betvivlar möjligheten att slå tyskarna. Den
kritiske fransmannen märker snart, vilka hastiga övergångar
det ryska folklynnet är underkastat, huru det plötsligt övergår
från en glad optimism till en trött pessimism och huru man
saknar den uthållighet och sega energi, som den franska nationen
lade i dagen under Marneslaget. Men det förblir en gåta, att
Ryssland, trots alla dessa katastrofer kunnat hålla samman
under 2½ års mördande krig och utan motstånd funnit sig i
att årligen nya millioner människoliv förintats på slagfälten i
kamp för ett mål, som ingen längre trodde på.
Var fanns då den sammanhållande kraften inom Ryssland?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
