Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Lagstiftningsteknik. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det samhällsideal, i vars tjänst lagstiftarna vilja ställa lagen, och
såtillvida inte på lagens innehåll; inte heller egentligen på sättet
för lagens tillkomst. Utan det är lagens form, jag i första hand
vill åt, ehuru den saken ju inte kan helt skiljas från de båda
andra frågor jag nyss berörde. Å andra sidan innesluter jag under
ordet lagstiftning även sådana ordningar och föreskrifter, som
inte i ordets mera begränsade mening ha karaktär av lag.
Det är tre med varandra nära sammanhängande grundfel i
lagstiftningen jag skulle vilja — för att använda sant demokratiska
termer — »brännmärka» och »fastnagla»: tendensen till
uniformering, centralisering och detaljreglering. Jag vill belysa dem
med några exempel från mitt eget arbetsområde, det s. k. högre
skolväsendet, inte därför att där är värre än på andra håll, utan
helt enkelt därför att jag känner till det.
En läroverksrektor har rätt att vid oförutsett hinder för en
lärare bevilja honom tjänstledighet högst fjorton dar och förordna
vikarie — men han har inte rätt att av sådan anledning ge lov en
enda timme. Naturligtvis gör han det ändå mången gång, t. ex.
när influensan kommer som force majeure, men olagligt är det.
Följer han så sin lagliga plikt och anmäler tjänstledigheten jämte
därav följande åtgärder för skolöverstyrelsen, så godkänner denna
tjänstledighet och vikarieförordnande — men har inte rätt att
godkänna det minsta lilla lov av detta slag. Om det är lagens
mening, att rektor i stället för godkännandet bör ha en skrapa,
det är inte gott att veta. Överhuvud äro dylika frågor om lagens
mening mången gång vilseledande, ty de utgå från den alldeles
obevisade förutsättningen, att lagen skall ha någon genomtänkt
mening.
Om en statstjänsteman får tjänstledighet för att fullgöra ett
offentligt uppdrag, som givits honom av Kungl. Maj:t eller efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande av annan myndighet, skall frågan
om hans avlöning under ledigheten gå till Kungl. Maj:t. Det
händer t. ex., att en lärare är ledig en dag på grund av något sådant
uppdrag — då skall han skriva till rektor, rektor till överstyrelsen
och överstyrelsen till Kungl. Maj:t, och så skall avlöningsfrågan
efter att ha passerat statsrådsberedningen avgöras i konselj.
Motsvarande instanser skola passeras, om en lärjunge vid sådan
privatskola, som har studentexamensrätt, har tillhört skolan
kortare tid än två år och dock vill gå upp i examen som skolans egen
lärjunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
