Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Carl G. Laurin. Nordisk konst. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. Laurins Nordisk konst. Man finner en underhållande,
kunskapsrik och givande bok, men inte den man hoppats.
Carl Laurin har satt sig ned att skriva en nordisk konsthistoria.
En mångfald av sköna ting och underliga personer, kuriösa ord och
fägnesamma händelser har därvid börjat virvla förbi hans
medvetande, odlat och riktat av många års studier och resor, och av alla
dessa skiftande ingredienser har han så sammanställt ett
oförlikneligt »Wunder- und Curiositätskabinet», till vilket han med ett älskvärt
leende inbjuder den svenska allmänheten. Och besöket lönar sig,
ty auctor är en lika kvick som kunnig ciceron, och sitt löfte att
bjuda på »en möjligast lättläst framställning» har han sökt infria, även
med risk att låta andra värden sitta emellan.
Vad är det alltså författaren ger med sin bok? Inte någon analys
av de enskilda konstverken. Inte utvecklingslinjerna i den nordiska
konsten. Inte det karakteristiska för dess olika stilepoker. Inte
likheterna eller motsättningarna mellan de olika ländernas konst. Men
han skänker i stället andra värden. Konstverket och konstnären få
hos Laurin betydelse som historiska, sociala och kulturella faktorer.
Författaren ger ett värdefullt galleri av konstverk och personer från
de olika nordiska länderna i förstklassiga avbildningar, belysta av
en spirituell text som hämtar sin näring ur det bästa som skrivits
om epoken ifråga. Med all rätt har Laurin lagt en
utomordentlig vikt just vid avbildningarna. Hans bok är i detta avseende
förebildlig. De i allmänhet utmärkta klichéernas antal stiger till den
verkligt respektingivande summan av 402. Med berättigad stolthet
påpekar förf. i förordet att ingen enda av dessa illustrationer är
gemensam med någon som förekommer i senaste upplagan av
författarens större konsthistoria. Denna princip att inte nöja sig med
gamla nötta klichéer och till leda avbildade konstverk är
naturligtvis utomordentligt sund och efterföljansvärd, om den också ibland
medför att man saknar en avbildning som skulle varit önskvärd. Så
är det, för att taga ett exempel, tomt att ej få någon bild av den
enligt Laurins mening främste skandinaviske altarskåpsmästarens
förnämsta arbete, Hans Brüggemanns altarskåp i Slesvigs domkyrka,
om det också vid undersökning visar sig att det i en utmärkt kliché
finnes avbildat i förf:s konsthistoria. Detta är så mycket kännbarare
som texten ej innehåller minsta antydan till beskrivning av detta
kapitalverk. Helhetsbilden ersattes av två detaljfigurer från
altarverket men utan uppgift om deras placering på skåpet, och vad den
ena av dem beträffar utan någon som helst beteckning. Det hade
likväl varit av intresse att få veta att denna numera som en sibylla
förklarade figur tidigare sammanställts med det av Laurin omnämnda
kungabesöket, vilket f. ö. ej som man av framställningen skulle
förmoda ägde rum i Slesvig utan i Bordesholm för vars kyrka
altarskåpet ursprungligen utfördes. Det hade också varit lämpligt att
påpeka att Sibyllans figur är en friskulptur placerad framför altaret.
Det är för övrigt denna placering av Sibyllan och hennes manlige
moitié som givit upphovet till den legendariska tolkningen att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
