Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Carl G. Laurin. Nordisk konst. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 135
Vackrare och sannare kan man inte ge den åsyftade bilden. Och inte
ett ögonblick drar man i tvivel äktheten av den känsla som fyller
de inspirerade raderna.
Carl Laurin har vid författandet av Nordisk konst ej sparat sig
någon möda att i varje enskilt fall taga reda på de
forskningsresultat som specialisterna kommit till, han anför gärna deras namn med
en artighet och citerar dem, även där man hellre hört förf:s egen
åsikt. Men en följd av denna arbetsmetod är att framställningens
proportioner ofta på eit betänkligt sätt förryckas. När t. ex.
Ehrenstrahl behärskar elva sidor prydda av nio illustrationer, förefaller
det onekligen orättvist att få hans medtävlare som porträttmålare,
Martin Mytens d. ä., avfärdad med en avbildning och sju rader. Nu
finns det visserligen ingen monografi om Mytens, men det torde inte ha
erbjudit några större svårigheter att ur tillgängliga källor leta hop
tillräckligt material för en självständig undersökning av hans
konstnärskap.
Därmed har jag inte sagt att jag utan vidare står färdig alt
godtaga förfis åsikt, när den får komma till tals. Jag reserverar mig
t. ex. på det bestämdaste mot hans värdesättning av Hilleström.
»Hilleströms produktion var ofantlig», skriver Laurin, »han har målat över
ett tusen tavlor. Av dessa äro åtminstone ett tusen särdeles klena.»
Men ett sådant starkt personligt ställningstagande är, även när det
väcker vår motsägelselusta och kanske icke minst då, mycket bådo
roligare och nyttigare än en aldrig så utsökt andrahandskliché. Det
ger oss anledning att klara upp för oss själva skälen varför vi ej
kunna dela författarens åsikter.
Så har åtminstone fallet varit med den som skriver dessa rader
när det gäller Hilleström. Utan tvivel har för övrigt höstens stora
svenska 1700-tals-utställning i Köpenhamn bidragit att sätta denne
konstnär på den plats han förtjänar ej blott som Sveriges främste
slillebensmålare men också som dess vid sidan av Lafrensen,
Fagerlin och Jernberg mest betydande genrekonstnär. Att han sedan på
beställning utfört en hel del ointressanta småling förringar på intet
sätt hans konstnärliga ära.
Denna granskning har blivit lång. Den har blivit det med
hänsyn till räckvidden av det granskade verket. Det skulle glädja
anmälaren om hans rescension skulle kunna göra förf. någon tjänst vid
genomseendet av den nya upplaga av Nordisk konst som man med
glädje motser.
Carl Laurin är en betydelsefull faktor i modernt svenskt
kulturliv. Som få har han lyckats vinna publikens öra, för stora delar
av vårt folk har han i smakfrågor den utslagsgivande rösten. Hans
varma konstintresse, hans aldrig vilande populariseringsiver, hans
redobogenhet att med slagfärdig penna i spirituell och roande form
förfäkta det enligt hans mening rätta och sköna göra hans
popularitet ytterst begriplig. Han har också vid många tillfällen visat att
han är uppfylld av en stark känsla av det ansvar som denna po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
