Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - Benedikt XV:s kyrkoregering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 149
på ett avgörande sätt kom att påverka den heliga stolens hållning.
Det var när Wiens bekante borgmästare dr Lueger tagit initiativet
till bildande av det kristligt-sociala partiet i Österrike. Ytterst
populärt bland folkets bredare lager möttes detta projekt av allvarligt
motstånd från adelns och det högre prästerskapets sida, och
kardinal Schönborn, Wiens ärkebiskop, reste själv till Rom för att hos
Leo XIII framlägga sina betänkligheter mot saken. Det var della
Ghiesa som inför påven åtog sig att föra Luegers talan, och mot
mångas förmodan lyckades det honom verkligen också att vinna den
annars ytterst försiktige Leos öra i så hög grad att han mot Schönborns
råd gav den nya partibildningen sin sanktion. Att han härvidlag
handlade klokt blev ju snart nog klart även för dem som
ursprungligen räknats bland förslagets motståndare; det Luegerska partiets
politiska insats bildar ju som bekant en av de betydelsefullaste
episoderna i den moderna katolicismens historia.
När Leo XIII sommaren 1903 avled ansågs det inom initierade
kretsar som en given sak att Rampolla skulle bliva hans
efterträdare. Vad som kommit till allmänhetens kännedom om
kon-klavens förlopp ger också vid handen att man härvidlag träffat
rätt. I de fyra första scrutinierna behöll Rampolla en stadig
majoritet med en röstsiffra som steg från 24 till 30 röster; men då vid
det fjärde scrutiniet den österrikiske kronkardinalen Puzyna på sin
monarks vägnar gjorde bruk av exclusivet gent emot Rampolla,
ändrades ställningen med ett slag, och efter ytterligare tre omröstningar
stod kardinalpatriarken av Venedig Giuseppe Sarto, vilken börjat
med tre röster, som den segrande. I överensstämmelse med
traditionen följdes ombytet på den heliga stolen omedelbart av
statssekreterareskifte. Rampolla drog sig tillbaka till andaktsövningar och
lärda studier, under det att den blott 38-årige spanske kardinalen
Merry del Val trädde i hans ställe. Della Ghiesa, som väl närmast
väntat att bliva utsänd som nuntie, måhända till Madrid, där han
ju ägde gamla förbindelser, fick emellertid kvarstå på sin befattning
som understatssekreterare. Den erfarenhet han vunnit och den
klokhet han alltid utvecklat gjorde att man åtminstone tills vidare ansåg
sig ej kunna undvara honom. Men när efter ett par år Merry
del Vals närmaste förtrogne Canali arbetat sig in i ärendena
tillräckligt för att kunna svara för deras behöriga handläggning, ansågs
tiden inne att förflytta della Chiesa, och på hösten 1907 följde, som
det sägs på Pius X:s personliga initiativ, hans utnämning till
ärkebiskop av Bologna. På den röda hatten fick han emellertid ännu
vänta ganska länge. Först i maj 1914 kallades han till medlem av
det heliga kollegiet, och knappt mer än tre månader senare bar han
redan fiskarringen.
Att han som påve motsvarat och överträffat de förväntningar med
vilka han emottagits torde av ingen förnekas. Redan hans första
encyklika, Ad beatissimi, daterad den l nov. 1914, visade att han
under strävan efter ärlig opartiskhet framför allt ville sätta in sin
kraft på att åter bringa in ett element av besinning och eftertanke
11, Svensk Tidskrift i922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
