Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - Hyresstegringslagen — ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 159
bl. a. vara government by opinion, men vad den »allmänna opinionen,
det mystiska väsen, som kanske är samma sak som Rousseaus
Allmänna Vilja» är, hur den uppkommer och vad den betyder, därom
veta vi föga. Keynes framhåller emellertid, att det finnes åtminstone
två olika allmänna opinioner, en yttre opinion, »opinionen bland
allmänheten, som politikerna och tidningarna ge uttryck åt», och en
inre, »opinionen bland politiker, journalister och ämbetsmän, i
beredningar, i baktrappor och korridorer, uttryckt i mera begränsade
kretsar». Men dessutom finns det enligt samme auktor »två yttre
opinioner, den som får sitt uttryck i tidningarna, och den som
massan av vanligt folk privat misstänker vara den riktiga». På
växelverkan mellan dessa olika opinioner bero både de förbluffande
omkastningarna i den s. k. allmänna opinionen och det sega fasthållandet
vid en politik, som de ledande faktiskt veta vara i längden ohållbar
och skadlig.
Kristidspolitikens många misstag — t. ex. maximiprisen—bedrevos
under inflytande av en samlad allmän opinion, som emellertid rätt
snart började klyva sig i en inre opinion, där man hade klart för
sig de ekonomiska orimligheter, som förehades, och en yttre, som
höll fast vid vidskepelsen och tvingade de inre kretsarna till
åtgärder, som ju ansågos skäligen tvivelaktiga men ändå lämpliga för att
lugna den allmänna opinionen. Så småningom började »vanligt folk»
misstänka, att ej allt stod väl till; och plötsligt kantrade hela
allmänna opinionen över med en häftighet, som i ett slag sopade bort
både den gamla lagstiftningen och de gamla föreställningarna. Endast
i sådana blygsamma rudiment som »mellanhandssakkunnigas»
verksamhet eller »prisockerlagen» leva de i allmänhet ännu kvar. Detta
onekligen till stör hugnad för dem som befarat, att
kristidslagstiftningen skulle sätta varaktiga spår i idéer och samhällsorganisation.
Ett undantag ha vi emellertid från denna regel, vilket har
betydande räckvidd, och det är maximipriset på bostäder, alltjämt
kvar-hållet i hyresstegringslagen.
Detta beror väl delvis därpå, att själva produktionsförhållandena
här göra maximiprisets fördärvlighet mindre påtaglig och
omedelbart kännbar för flertalet människor; verkningarna behöva här längre
tid för att läget skall bli fullkomligt odrägligt och ohållbart och att
detta skall bli så uppenbart för envar, att den »yttre opinionen»
påverkas. Men delvis beror det nog också på ett par
vanföreställningar, som äro särskilt sega. Den ena är, att hyresvärden
förmenas besitta någon egendomlig speciell makt att kunna höja prisetr
att kunna trissa upp hyran — man har t. o. m. tilldelat en städs,
kanske tusentals olika fastighetsägare var och en för sig
»monopolställning» i fråga om bostäder i staden. I själva besittandet av en
fastighet lärer nämligen ligga ett monopol!
Den andra vanföreställningen gäller själva bostadsbehovet.
Bostadsbehovet lär nämligen överstiga tillgången på bostäder och, så länge
detta är fallet, går det icke för sig >att släppa hyrorna lösa».
Vad beträffar föreställningen om hyresvärden såsom enväldig över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
