- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
167

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - En bok om Norrbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR 167

A. Garlgren och arbetets huvudredaktör postmästaren i Luleå H.
Lagergren, äro alla genom sin verksamhet knutna till länet, och många
av artiklarna präglas av det konkreta grepp på de aktuella frågorna,
som röjer, att deras författare vunnit sin förtrogenhet med ämnet tack
vare sina egentliga arbetsuppgifter. En oundviklig följd av ett dylikt
val av medverkande har emellertid blivit, att arbetets historiska
partier blivit mera ojämna. Vid sidan av sammanfattningar präglade
av djupa fackinsikter stå sålunda återblickar, som bära spår av att
ha avfattats utan tillgång till eller förtrogenhet med de centrala
vetenskapliga institutionernas källskatter och hjälpmedel.

Om Norrlands äldre historia väsentligen fått sin prägel genom den
betydelse, de stora naturviddernas överskott av »ätande och nötande»
varor sedan urminnes tid ägt för den sydligare rikshalvan,
karaktäriseras dess och ej minst Norrbottens nyare historia lika utpräglat
av samma naturvidders än mer djupgående betydelse för vårt lands
industrialisering. Den nedärvda, halvt stagnerande organisationen av
näringsliv och varuutbyte bröts och en färg- och händelserikare
utveckling tog sin början, då malmernas och skogarnas döda massor
fingo liv åtminstone i enstaka föregångsmäns djärva framtidsdrömmar.
Stort mera blev det, om man ser till realiteter och jämför ansatserna
med det uppnådda, i verkligheten ej på århundraden, vare sig det var
fråga om uppoffrande och hängivet arbete för de enorma
framtidsvärdena eller en parasitartad äventyrstillvaro på deras konto. De
verkliga Pioniärerna blevo de, som byggde järnvägarna, öppnade
flottlederna och organiserade den kapitalkraft, vilken skapat de stora
industriella företagen.

Med den allmänna ekonomiska lyftningen i länet har även
jordbrukets utveckling följt. De naturliga förutsättningar, som bjudas detta
i vår nordligaste provins, äro erkänt stora och ha genom
myrodlings-teknikens framsteg i överraskande grad ökats. Mycket och kunnigt
arbete nedlägges även på att fullt nyttja dessa förutsättningar, men
lika viktigt för det slutliga resultatet är tydligen, att den tillräckliga
lokala marknad skapas, som ensam kan bära upp arbetet. Jordbrukets
framtid beror i Norrbotten liksom överallt i Norrland — eller kanske
ännu mer — av industriens.

Norrbottens industrialiseringshistoria tillhör nästan helt de sista
decennierna. Det är också en historia, som företrädesvis burits av krafter
utanför länet. En sådan utveckling får dock intet land till skänks, och vad
Norrbotten fått giva i ersättning framgår därav att den väsentliga
delen av de sent omsider aktualiserade rikedomarna stannat i statens
och de företagande bolagens ägo. Att den väldiga insats av
framförallt enskilt kapital och enskild ledarförmåga, som avspeglar sig i
detta förhållande, varit förutsättningen för den hastiga uppblomstringen,
står väl utom allt tvivel, och knappast har »Norrbottens folk» förlorat
på att utbyta den ringa rätt, det genom verkligt nyttjande förvärvat
till de för industrien behövliga naturtillgångarna, mot den med denna
följande rikligare bärgningen.

Här och var i Norrbottensbokens artiklar skymtar det fram, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free