- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
189

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den irländska fristaten. Av Yngve Lorents

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slut på krigstillståndet på Irland och mötas på vänskaplig fot.
Men huruvida denna uppgörelse definitivt skulle återinföra lugn
och ordning var från början tvivelaktigt. Avtalet gällde endast
England och den sydirländska, sinnfeinska regeringen. Den
tredje pjäsen i det irländska spelet. Ulsterregeringen, stod
utanför det hela. Det mest utpräglade motsatsförhållandet i det
irländska problemet var därför oberört. Dess utjämning var
lämnad åt framtiden. Tidigare erfarenheter talade icke för att
detta så lätt skulle låta sig göra. Engelske premierministern
Lloyd George hade i början av förhandlingarna ställt sig
alldeles utom konflikten mellan Nord- och Syd-Irland. Han som
genom sin 1920 genomförda home-rule-lag givit näring åt
»partition»-politiken, Irlands uppdelning i två skilda
självstyrelseområden, hade nu förgäves försökt en återgång till
enhetspolitiken. I sitt första stora försoningsanbud av den 20 juli
1921 hade han inbjudit »Irland att intaga sin plats i det stora
förbund av fria stater, varöver Hans Majestät regerar» och
antaga ställning som dominion. Han hade vänt sig till Irland
såsom sådant, icke till Ulster och Syd-Irland, och han hade
med betonande av Ulster tillerkända rättigheter uttryckt
förhoppning om att nödvändigheten av harmonisk samverkan skulle
erkännas av irländare av alla klasser. Men Ulster hade envist
vägrat att uppge någon av de rättigheter det fått och
kategoriskt avvisat tanken på att gå upp i en all-irländsk stat.

illustration placeholder
Frigivna sinnfeinare på väg från fängelset.


Det år, som närmast förflutit, hade varit rikt på både gott
och ont. Det hade tagit i arv blod och brand, förstörelse och
fiendskap. Det förkovrade till en början detta arv och
förvärvade ett rykte, som ingen avundades det. Våldstaktiken
skärptes genom ömsesidig eggelse. Lösensordet »lika för lika»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free