Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den irländska fristaten. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
irländska sidan. Hans halsstarriga principrytteri hade mer än en gång
bragt de förberedande förhandlingarna i fara. Ledningen
innehades i stället av Arthur Griffith, sinnfeinrörelsens andlige fader,
mindre temperamentsfull än De Valera men vidsyntare och
smidigare. Vid hans sida stodo chefen för irländska
republikanska armén Michael Collins samt tre beprövade sinnfeinledare,
Robert Barton, E. J. Duggan och Gavan Duffy. Arbetet skred
trots svåra slitningar stadigt framåt. Irländarna förklarade sig
villiga att acceptera dominion-ställningen, om Ulster uppgav
 |
| T. v.: Fördragsdokumentets underskrifter. Engelska delegationen: D Lloyd George, Austen Chamberlain, Birkenhead, Winston S. Churchill, L. Worthington-Evans, Hamar Greenwood, Gordon Hewart. Irländska delegationen: M. Collins, A. Griffith, Robert Barton, E. J. Duggan, Gavan Duffy. T. h. överst: Michael Collins och Arthur Griffith. T. h. nederst: Tre kämpar under den tidigare home-rule-striden: Isaac Butt, C. S. Parnell, W. E. Gladstone. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
