Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 / 195 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den irländska fristaten. Av Yngve Lorents

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den satte likhetstecken mellan det irländska folket och den
irländska ön och uppställde i hela öbefolkningens namn krav,
som egentligen voro avsedda för irländska folket. Men Irland
är icke en rent irländsk ö. Det är till stor del bebott av
engelsmän och har dessutom en blandbefolkning, som, från början
irisk, under århundradenas lopp fått starka engelska inslag och
till sin läggning och kultur blivit mera engelsk än irländsk.
Sinnfeinarna stötte sålunda redan inom Irland på ett motstånd,
som icke omedelbart kunde slås ned. Kravet på erkännande
av Irland som ett i nationellt hänseende helgjutet territorium
gendrevs av verkligheten.

University College, Dublin, där Dail Eireann ratificerade fördraget.

Man gör helt säkert irländarna orätt om man av motståndet
i Dail Eireann mot fördragets ratifikation sluter sig till någon
mera spridd motvilja mot
uppgörelsen. Denna innehöll dock
medgivanden från engelsk sida
större än någonsin förut
beviljats, och om man också icke
ansåg dem tillräckliga,
inneburo de dock betydande steg
framåt. Det är betecknande
att t. o. m. De Valera att
döma av ett under debatterna
framdraget dokument icke
ansett sig kunna hålla uppe sina
krav på fullständig separation
från England. Dokumentet
innehöll bl. a. ett av De Valera
uppgjort förslag till irländsk
trohetsed, vilket även upptog ett erkännande av konungen av
Storbritannien. De Valera sökte visserligen energiskt hävda, att
hans förslag uttryckligen förutsatt att Irland skulle (som en fri stat)
»associeras» med »the British Commonwealth of Nations» och
att erkännandet av den brittiske konungen gällde hans egenskap
av överhuvud över de »associerade» staterna, vilket vore något
helt annat än »Irlands gemensamma medborgarskap med
Storbritannien» och »dess anslutning till och medlemskap i den
grupp av nalioner som bildade the British Commonwealth of
Nations», såsom uttrycket löd i fördragets edsformulär. Men
för majoriteten i Dail Eireann blev detta ett ridande på ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>