Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gustav III och högsta domstolen. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV III OCH HÖGSTA DOMSTOLEN 209
Motsvarande anteckning saknas i protokollen för 20 och 21
mars, men återkommer 26, 27 och 28.1 Den lyder för
sistnämnda dag: Klockan var nu halv tolv, och HD gick därföre
uti den bön, som för K. M:ts dyra hälsa alla dagar vid denna
tid anställdes.
HD:s befattning med kungamordsrannsakningen — redan i
hovrätten dirigerad av HD:s två mest betydande män,
riksdrotsen såsom hovrättens ordförande och Låstbom i egenskap av
justitiekanslersämbetets företrädare — är för allmänt känd att
här närmare beröras. Men detta högmål blev ej det sista, där
HD hade att döma över förbrytelse mot Gustav Illis majestät.
Det straffskydd mot lasteligt tal, varunder 5 kap. l §
miss-gärningsbalken ställde konungen, drottningen och den som till
efterträdare i regementet förklarad är, utsträcktes nämligen i
lagtillämpningen till rikets framfarne konungar. Bonden Jakob
Ersson i Rågåker blev sålunda av Svea hovrätt dömd (och även
av HD ansedd efter lagens stränghet förfallen) till dödsstraff
för det han 4 april 1798 å Båtstads gästgivaregård uti en
samling av 20 å 30 dalkarlar från Mora socken, som varit stadda
på sina s. k. färderesor, smädat Gud och lutherska läran samt
lasteliga talat om H. M. Konungen, dess högstsalig herr fader
konung Gustav III och konung Gustav I, glorvördigst i
åminnelse. När emellertid det lasteliga talet blott gällde avliden
regent, utan att tillika någon av de i nyssnämnda lagrum
nämnda personerna blev smädad, yppades tvekan om icke
rätteligen 6 kap. 5 § missgärningsbalken borde tillämpas.2 Så
i följande, från Svea hovrätt år 1806 till K. M:t inkomna mål
angående artilleristen Jonas Dahlström.
Enligt vittnesmålen hade D. yttrat, bl. a., att Gustav III:s
styrelse för riket haft skadliga följder. Till sitt fredande
anförde D. »att han väl kunnat fälla omvittnade, mindre
betänksamma utlåtelser, men att det skett icke av ondska, utan
av nit och trohet för vår nu regerande konung, som D. ansett
förolämpad genom högstsalig konung Gustav III:s beröm».
Hovrätten, som ansett 5:1 M. B. ej kunna till D:s förhållande lämpas,
1 Session hölls icke någondera veckan efter onsdagen.
2 6 kap. M. B. har till rubrik Orn myteri och uppror. 5 §: Var som i ont
uppsåt diktar, eller sprider kring landet ut, lögner och falska rykten, de där
röra rikets säkerhet, eller kommer därmed allmänt buller och oväsende åstad;
[miste livet eller] straffes med landsflykt, spö eller fängelse, efter som brottet
är till. — De inom [ ] satta orden borttogos genom k. f. 20/i 1779.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
