Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gustav III och högsta domstolen. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 BIRGER WEDBERG
hade dömt D. dels för förfalskning och dels för högst
förgripe-liga utlåtelser orn glorvördigst i åminnelse högstsalig konung
Gustav III och dess regering att jämlikt 6:5 M. B., jämförd
med k. f. 20 jan. 1779, samt 8:3 M. B. mista äran och i ena
bot avstraffas med 40 par spö. Advokatfiskalen anförde besvär,
vilka företogos till prövning 19 jan. 1807. I HD sutto då
riksdrotsen och ytterligare sex ledamöter, bland dem sådana
säkra gustavianer som Ridderstolpe och Låstbom.
HD utlät sig:
Alldenstund den av D. förövade svåra missgärningj efter vad jämväl
hovrätten honom till last lagt, består i grova och högst förgripeliga utlåtelser orn
vår nu regerande konungs fader högstsal. H. M. Konung Gustav III och hans
styrelse; men slike förbrytelser, ehuru i allmänhet utmärkte av diktad lögn
såsom lagen i det av hovrätten åberopade kap. och § talar, destomindre kunna
hänföras till de i samma § omförmälte brott, som, då de förre egenteligen angå
konungslige personer och, såsom kränkande majestätets helgd, evad de kunde
betraktas av svårare eller ringare egenskap dock ovillkorligen äro med
dödsstraff belagde, de senare åter röra riket, dess säkerhet och lugn samt efter
olika beskaffenhet och följder kunna med större eller mindre straff anses;
varandes skillnaden emellan desse brott så mycket mera uppenbar som lagen i
särskilte kap. dem avhandlat och beskrivit; fördenskull och emedan 5:i M. B.
stadgar att var som lasteligt talar emot den, som till efterträdare i regementet
förklarad är, skall mista liv sitt och halshuggas, och av berörde stadgande
följer att enahanda brott emot en av rikets näst framfarne konungar bör lika
straffas, varförutan rättvisan kräver ej mindre av det närmaste blodsband
emellan den regerande och hans företrädare än av folkets odödeliga vördnad
och tacksamhet för en konung som älskat sitt land, upprättat och befästat
dess heder och självständighet och genom sällsynte egenskaper och stora
dygder gjort sitt minne lika oförgäteligt som hans saknad varit allmän, att tadlet
av de gärningar, varmed han ökat sin kronas glans och stadgat sine undersåtares
väl med samtidens och eftervärldens beundran, icke må efter hans bortgång anses
av ringare påföljd än hans ärofulla levnad tillhört och fordrat; ty fann H. D.
sig böra i und. tillstyrka att, med ändring av hovrättens utslag, D. må i
förmåga av 8:3 och 5:i M. B. förklaras skyldig att mista ära och liv samt varda
halshuggen; och kunde i målets så beskaffade skick å den av D. i förklaringen
gjorde ansökning om nåd något avseende nu icke hävas.1
Om detta utlåtande innefattar god och besinningsfull
lagtill-lämpning och om HD:s dom över Gustav III i allo
överensstämmer med historiens, därom kunna meningarna vara delade.
Men ingen kan misskänna domstolens hängivna nit att värna
tjusarkonungens, sin stiftares minne.
1 Gustav IV Adolf biföll 5/2 1807 HD:s hemställan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
