Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den kasserade armeniska filmen. Av Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KASSERADE ARMENISKA FILMEN 213
så långt att med mycken omsorg och slor kostnad en
propagandafilm om händelserna i Armenien inspelades med detaljer
i Paristeatern Grand Guignols speciella gräslighetsstil. Produkten
var sådan, att vederbörande sedermera drogo sig för att »släppa
lös» filmen. Man får hoppas att den till efterkommandes
upplysning bevarats i något krigsmuseum.
Men hela aktionen beträffande armenierna, deras lidanden och
den oavvisliga plikten att i mänsklighetens och civilisationens
namn åt dem skapa ett fritt och säkerställt Armenien var blott
en del af underlaget för ententens glödande trosbekännelse om
det turkiska väldets djupa o värdighet. Vill man få ett samlat
intryck av den roll, armenierna och deras blivande nationalitet
spelade under kriget, kan detta fås genom att i
registervolymerna till Hansard se de tättryckta spalterna med hänvisningar
till hundraden och åter hundraden av yttranden, i vilka gjordes
till en den nya världsordningens hörnsten vad som nu förkastats
av byggmästarna. Men det mest auktoritativa och förbindande
uttrycket för ententedoktrinen i fråga om det turkiska väldets
ovärdighet återfinnes i ententens samfällda svar på presidenten
Wilsons bekanta not av den 18 december 1916, i vilken han
yrkade att de krigförande parterna skulle deklarera sina
krigsmål. Ententemakternas svarsnot förklarade nämligen bl. a. att
hela »den civiliserade världen redan visste» att bland de allierades
höga och ofta proklamerade krigsmål var > befriandet av de
befolkningar, som äro underkastade turkarnas blodiga förtryck, samt
utdrivandet ur Europa av det ottomanska väldet som varande
fullkomligt främmande för västerländsk civilisation».
Denna deklaration är särdeles lärorik att minnas och begrunda
i dessa dagar, när ententestormakternas utrikesministrar samlats
i Paris för att fullt officiellt riva sönder den fredstraktat, som i
viss mån avsåg att förverkliga de höga och dyrt besvurna syften,
i vilkas namn striden förts och segern vunnits.
Vad nu sker river därtill sönder ett dokument med ännu
mycket färskare och än mer förbindande underskrifter än det nyss
åberopade. När den tyska fredsdelegationen kallats till
Versailles för att mottaga domen över Tyskland och när de tyska
gensagorna mot Versaillesfreden avgivits, tillbakavisades dessa som
bekant i ett svar å de allierade och associerade makternas
vägnar, som är kanske det mest auktoritativa och koncentrerade
uttrycket för segrarnes sublima egenrättfärdighet. l detta doku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
