Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Richard Berghs Efterlämnade skrifter. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Våra barns moraliska fostran. Av Ebba Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 LITTERATUR
ligen rö och harmoni. De ornamentala formerna uttrycka för
honom »något livlöst, strängt, orubbligt och outsägligt upphöjt». Denna
konståskådning står i starkaste motsats till den västerländska, vilken
som konstens mål ser en intensifiering av verkligheten. Den
västerländska — eller för att tala med Worringer, som Bergh här följer
— den klassiska människan befinner sig i ett så förtroendefullt
förhållande till naturen, att hans konstbehov verksammast
tillfredsställes med naturformer.
Västerlänningens inriktning på det organiskt-humanistiska har dock
icke uteslutit, att han även haft förståelse för den
abstrakt-orna-mentala konsten. Under de perioder, då bildkonsten underordnade
sig arkitekturen, t. ex. under antiken och gotiken, försiggick i viss
mån en sammansmältning av de två motsatta grundåskådningarna.
»Över arkitekturens rent matematiska och oorganiska formvärld såsom
fast grundplan och underlag reste sig logiskt och successivt en annan,
friare formvärld av rikare, mer levande och organisk natur ...»
Huvudfelet hos den nya kubist- och ornamental-konsten, vilken
framväxt som en reaktion mot naturalismen, ligger nu enligt Bergh
i att den liksom naturalistkonsten söker att vara en fri konst i
stället för att anknyta till arkitekturen. Den deformering av
människokroppen till förmån för bildytans ornamentala indelning, som det
moderna måleriet excellerar i, finner han vidare vara otillbörligt
sårande för den västerländska uppfattningen av människogestalten som
det skönaste av allt skapat, och han avvisar i några briljant
formulerade satser den primitivism, som söker dra ett streck över hela
det stora europeiska kulturarvet: »En ensidig abstrakt och
ornamen-tal bildkonst gör i viss mån våld på vårt naturliga, mänskliga väsen.
Västerlänningen, människodyrkaren, sedan länge genomströmmad av
kristendomens varma flöden och älskare av livets alla former, skall
antagligen aldrig stå ut med att leva i en fullt abstrakt konstvärld, från
vilken han måste stänga ute halva sin natur och just den mest
västerländska delen.»
Det är antiken och gotiken, som skola visa vägen från naturalism
och primitivism fram mot en ny »samhällskonst».
Klarögt kritisk, frimodigt vänd mot framtiden står Richard Bergh
i denna uppsats, den sannolikt sista han skrev. Ett värdigare
testamente kunde han knappast ha upprättat.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
VÅRA BARNS MORALISKA FOSTRAN
Det är allmänt bekant, att under det den rena skönlitteraturen av
växlande kvalité alltid blir utförligt refererad i tidningarna, kunna böcker
i uppfostringsämnen sällan påräkna någon vidare uppmärksamhet
utanför de pedagogiska tidskrifternas spalter. Detta beror nog icke enbart
på att skalder och litteraturrecensenter ofta äro samma slags folk
och skriva om varandra, i vacker växelverkan (fast eljest olika efter
omständigheterna) kvitterande med tack för sist; det är nog även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
