Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens Frågor - Regeringslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DAGENS FRÅGOR
Den pekade därvid icke blott på arbetslöshetsunderstöd, utan ock på
»en sparsam och återhållsam ekonomisk politik»; och den pekade
även på att alla de förslag att hjälpa näringslivet, som regeringen
icke ansåg på förhand utdömda, skulle av henne ägnas en
»omsorgsfull och fördomsfri prövning, vare sig de avse tillfälligt skydd mot
rent abnorma konkurrensförhållanden utifrån, eller de syfta till att
bereda svensk produktion ökade avsättningsmöjligheter på utländska
marknader», bland annat österut — för att nämna några av
löftesorden.
Ett halvt år har i dagarna förgått, men vad har därunder
uträttats på regeringens initiativ eller under dess ledning till varaktigt
gagn? Arbetslöshetsunderstöd ha ju genomförts och främjats, men,
på ett sätt, som fastmera är ägnat att förvärra än att råda bot på det
onda och som står i skarp motsättning mot kravet på »en sparsam
och återhållsam ekonomisk politik». Ett förslag till avtal med
Ryssland har underställts riksdagen, men av den art, att det snarast
försvagar vår ställning och vittnar om oförmåga att driva fruktbringande
förhandlingar med grannen i öster. Men vad har därutöver åtgjorts,
och vad har icke underlåtits? En betydelsefull gren av vår
jordbruksnäring, sockerproduktionen, av vars bedrivande icke blott vidsträckta
områden av vår odlingsjord äro intresserade, utan ock
fabriksanläggningar, järnvägar och hela kommuner ekonomiskt äro beroende, låg
i sådant läge, att man önskade ett ledande ord av regeringen.
Svaret blev passivitetens! Man må ha vilken åsikt som helst om den
riktiga vägen för frågans lösning, självfallet är ju, att också en regering
borde ha någon åsikt och sätta in kraft på att främja den. Här
mötte i stället rena negationen; och kommer, innan detta häfte är
färdigtryckt, något positivt resultat till stånd, så är detta icke regeringens
förtjänst, utan — den kalla väderlekens, som i år möjliggör beslut
i frågan vid senare tidpunkt än under andra år.
I vår valutapolitik samma brist på förmåga att taga ställning!
Över huvud taget utmärkes regeringens förhållande till näringslivets
svårigheter av en brist på initiativ, på rådighet och på vilja att med
mod och kraft taga fasta på uppslag och möjligheter till hjälp och
lindring, som verkar förlamande och förskräckande i tider, då allt
måste göras för att undgå ytterligare olyckor.
Det skulle kunna tänkas att regeringens förespråkare till dess
försvar åberopade det gamla ordstävet att »det är lätt att säga tulipanaros,
men gör’na», d. v. s., i detta fall, »vi inse mycket väl det onda, men vi
se icke botemedlen». Försvaret duger icke. Den som själv i
sjukdomstider proklamerat sig såsom läkaren har ingen rätt att svara så. Men
icke bara det. Det må vara, att de bästa botemedlen kunna vara svåra
att finna. Och det är givet, att icke vilka medel som helst få tillgripas
endast för att »något skall göras». Men passivitetens förkastlighet ligger
icke närmast härutinnan, utan framför allt däri, att man på det håll,
där ledningen skulle finnas, i så ringa grad försport allvarliga
försök att nå fram till något bättre. Vad har exempelvis giorts för att
härvid få fram och få under öppen och fruktbringande diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
