Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens Frågor - Angoras seger över Sèvres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyddade än enligt Hatt-i-Humayun av 1856». Övervakandet av dessa
bestämmelsers tillämpning skall anförtros åt kommissarier, utsedda
av Nationernas förbund, som ju i Vilnaområdet givit lärorika prov
på dylika kommissariers maktfullkomlighet. Nationernas förbunds
»hjälp» skall särskilt sökas för armeniernas räkning »i syfte att
tillfredsställa deras traditionella strävanden för upprättandet av ett
nationellt hem» (un foyer national, som den idylliska frasen lyder).
Därmed överkorsas förmodligen tidigare beslut om en fri armenisk
stat med av Wilson uppdragna gränser, och ingen antydan ges om
huru Nationernas förbund skall bära sig åt för att skaffa kvarlevan
av Mindre Asiens armenier »hem och härd» med större trygghet än
de vanliga minoritetsgarantierna förmå ge. England tyckes i det
längsta ha arbetat för att skaffa dem ett litet hörn av deras fäders
land, men nu hotas de efter alla massakrer — som Gauvain anmärker —
av att skingras i världen som det judiska folket, och »de voro dock
de, som korsfästs»[1].
Mera realpolitisk mark beträder förslaget, när det övergår till frågan
om Trakien och Dardanellerna. Turkarna skola få hela den asiatiska
kusten och den europeiska fram till ett stycke väster om den av
greker bebodda staden Rodosto vid Marmarasjön. Grekerna få behålla
västra Trakien, Gallipolihalvön och Adrianopel, och gränsen i östra
Trakien skall dragas så, att turkarna få direkt gräns till Bulgarien
och att Kirk-Kilisse ligger på den nya gränsens grekiska sida.
Gränsförslaget är en kompromiss mellan franska projekt om en
Maritza-gräns och engelska om Tjataldja-linjen eller linjen Enos—Midia. Som
ledande grundsats vid gränsutstakningen anges omsorg om
Konstantinopels trygghet, och med hänsyn därtill stadgas »avmilitarisering» av hela
östra Trakien både på grekiska och turkiska sidan om gränsen. »På
så sätt skola grekerna ej bli i stånd att hota Konstantinopel och
turkarna ej kunna anfalla grekerna.» Den som lever, får se.
Avmilitariseringen gäller även Dardanellerna, Bosporens asiatiska
kust, öarna i Marmarasjön, dess kuster och de Egeiska öarna utanför
Dardanellsundets mynning (Imbros, Tenedos, Lemnos, Samothrake och
Mytilene). Den fria skeppsfarten genom Sunden skall dessutom tryggas
av en »tillräcklig» interallierad truppstyrka, förlagd på
Gallipolihalvön och uppåt turkiskt område till Rodosto. Däremot skulle
ockupationen av Konstantinopel upphöra liksom Sèvres-fredens hot
om huvudstadens återtagande, i händelse det klickar med
fredsvillkorens uppfyllande. Grekerna i Smyrna och turkarna i Adrianopel
skulle begåvas med »rättvis andel i dessa städers förvaltning».
Vidare stadgar förslaget, som alltmer övergår från medling mellan
greker och turkar till projekt om Sèvresfredens revision, att turkiska
armén skulle få en numerär av 85,000 man (mot i Sèvres stipulerade
50,000), att värnpliktens ersättande med frivillig rekrytering kan få
uppskjutas någon tid, att Turkiet slipper Sèvrestraktatens faktiskt
regerande frihamnskommission, men ej den gamla skuldförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
