- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
256

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hur Sverige regeras. Av Junius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 JUNIUS

ning; och över huvud taget anses konseljen ibland göra tjänst
som ett slags allmän beredning, där alla regeringens medlemmar
få besked om vad som beslutas. I det stora hela är detta dock
ett moment av obetingat sekundär betydelse.

Hela det nu framställda maskineriet har den stora förtjänsten,
att det åtminstone kan fungera. Man kan ej heller undgå att
se en stor styrka i att formerna ej behöva tynga det löpande
regeringsarbetet, som sannerligen är ohanterligt nog ändå, och
att så stora möjligheter skapats för att begagna kvalificerade
krafter, också om de ej tillhöra den ordinarie
förvaltningspersonalen och ej skulle stå att få för ständig medverkan vid
regeringsarbetets mödor. Men onekligen har systemet sina
förtjänsters fel.

Till en början leder formlösheten i statsrådsberedningens
arbete till en planlöshet, som knappast nödvändigt behövde
vara förknippad därmed. Särskilt under krigstiden var det ofta
en ren tillfällighet, huru länge beredningen ostört fick hålla på
med det ärende som var före och som man redan börjat taga
under behandling. Utan varsel kunde de mest disparata saker
påkalla uppmärksamheten, och flertalet av de närvarande
utomstående kunde finna sig i timtal nödgade att bevista
överläggningar i ämnen som de saknade all befattning med, medan de
stackars konsulterna utan varsel måste koppla om sina redan
överansträngda hjärnor till något helt nytt, innan ännu det första
var ordnat. Som regel ter sig emellertid saken ej så, utan då
inskränker det sig till att statssekreterare, expeditionschefer,
kansliråd och andra departementstjänstemän liksom utifrån
tillkallade personer få antichambrera i timtal efter utsatt klockslag.
En departementstjänsteman lär en gång ha sagt om
statsrådsberedningens förrum, att den borde ha inskriften över Dantes
helvete: »I, som här ingån, låten hoppet fara», och en annan
lär ha försökt räkna ut hur många årtionden av sitt liv han
tillbragt i samma rum. Ämbetsmännen äro emellertid så lojala,
att högljudda klagomål från deras sida sällan framkomma.
Däremot har det förekommit, att mycket upptagna personer utanför
deras krets helt enkelt avlägsnat sig, när deras dag hotat att
eljest bli alldeles förstörd.

Givetvis är det svårt att i ett sådant maskineri som en stats
högsta ledning sörja för en organisation, som låter var sak ske
ens något så när på bestämda klockslag; och en rätt stor lati-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free