Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR SVERIGE REGERAS 257
tud är säkert oundgänglig. Men man kan svårligen komma
ifrån, att mycket av oefterrättligheten beror på brist på förmåga
av och intresse för organisation. Ofta kunna utredningar
forceras fram med iltågsfart och orimlig forcering av
medhjälparnas krafter, endast för att efter en föredragning antingen
alldeles glömmas bort eller också upptas på nytt först efter veckor
och månader. Det kan ej nekas, att man ibland har det
intrycket att anledningen till vanskötseln av den arbetskraft
som står till förfogande, på ett sätt som aldrig skulle förekomma
i privata företag, i någon mån är att söka i det förhållandet
att betalningen ej går ur vederbörandes egen ficka. Men som
regel ligger orsaken nog djupare.
Om man ville söka uttrycka den med en enda fras, skulle det
vara: föreningen av formlöshet och formalism. Det är kanske
här, som det inflytande hovrättsjuristerna och sålunda närmast
konsulterna utöva framträder minst till sin fördel. De äro
tränade på lagarbete och rättskipning, två verksamhetsområden
där vart ord måste eller åtminstone borde vägas på guldvåg,
där ett komma kan avgöra en människas öde eller ändra
utvecklingens gång. Nio tiondelar av förvaltningsarbetet och
särskilt av regeringsverksamheten kräver emellertid en helt annan
värdesättning av formen i förhållande till innehållet; och om
man kommer till uppgiften med ensidig hovrätts- eller
lagskri-varträning, så är frestelsen att leda den på villospår därför ofta
stor. Särskilt tar den sig uttryck i oförmåga alt skilja
huvudsak och bisak. Medan viktiga frågor torna upp sig i avvaktan
på handläggning, kunna skatter av skarpsinne,
författningskunskap eller detaljintresse slösas på frågor, som för den
sakin-tresserade icke-juristen té sig som nästan betydelselösa. Ett
aldrig så väl förberett ärende kan då bli föremål för
diskussioner av en längd som ingen förutsett, blott med anledning av
en eller annan dylik detalj, och en fastställd dagordning kan
därmed vara hopplöst tillspillogiven eller också frågan bli
undanskjuten, tills det på nytt blir tid att taga den under behandling.
Man torde kunna påstå, att stora affärsmän, vilkas lämplighet
som statsledare i övrigt ofta kan vara särdeles tvivelaktig, ha
ett stort företräde på denna punkt. En av våra främsta
företagsledare sade en gång: »Om jag skulle försöka läsa igenom
allt vad jag skriver under, så finge jag slå igen med detsamma»;
och en sådan tanke som att regeringsledamöter skulle ägna stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
