Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den för ett par år sedan försöksvis framkomna tanken på
parlamentariska statssekreterare förefaller exempelvis med rätta
redan skrinlagd eller åtminstone endast rent sporadiskt
tillämpad. Riksdagen utövar med andra ord sitt inflytande genom
sin egen maktställning, icke genom några särskilda, i
regeringsarbetet ingripande organ.
Med Konungen förhåller det sig givetvis annorlunda, han är
ju enligt grundlagen icke blott regeringens medelpunkt utan rent
av den ensam beslutande. Men det ligger i sakens natur, och
skulle därför säkerligen ha blivit resultatet också utan all
parlamentarism, att monarkens befattning med de löpande
regeringsärendena till följd av statsverksamhetens enorma tillväxt
måste ha begränsats till ett litet urval av det viktigaste. Ingen
dödlig människa skulle i längden kunna räcka till för mer, och
allra minst en person med en sådan mängd representativa
uppgifter som den som åligger ett statsöverhuvud. Under moderna
förhållanden skulle det säkerligen också snart lända till
minskning i en monarks prestige, om han befattade sig med mer än
det allra viktigaste. Å andra sidan får man väl säga, att
Konungen fortfarande för stora delar av svenska folket står som
innehavare av regeringsmakten i sista instans och ej som en
dekoration. Men nästan i själva beskaffenheten av detta slags
makt ligger, att den ej kan utövas i bestämda former; och att
konseljen icke normalt är formen härför torde åtminstone med
ganska stor visshet kunna sägas. Man får antaga, att Konungens
inflytande på regeringsärendenas behandling i första hand
utövas på sådant sätt, att stora frågor eller sådana, för vilka han
eljest har särskilt intresse, föredragas för honom av
statsministern, departementschefen eller någon särskild sakkunnig, före
eller efter behandling i statsrådsberedningen. Också på det
område som regeringsformen gjort till sin särskilda uppgift
att omsorgsfullt reglera, nämligen förhållandet mellan den ensam
beslutande Konungen och hans för sina råd ansvariga rådgivare,
har det alltså visat sig, att de i grundlagen nedlagda formerna
till stor del förlorat sin betydelse för det praktiska statsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
