- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
280

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Oswald Spenglers historiefilosofi. Av Manfred Björkquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brännande problem sålunda står i centrum av Spenglers verk
bidrager icke minst att göra den till en modern bok.

Den relativistiska riktning i samtiden, för vilken alla absoluta
sanningar och värden falla såsom okunnighetens illusioner, kan
ock hälsa Spengler såsom sin man. Ja, ingen torde ha
djärvare proklamerat varje kulturs slutenhet inom sig och dess
sanningars relativitet — få ha väl å andra sidan starkare betonat
värdeenhetens betydelse inom den egna kulturkretsen. Om
något är Spenglers filosofi en nyttig och besk medicin för vänner
av småkloka sammanjämkningsrörelser, som tända sina
lusteldar inför hoppet att kunna, som termen lyder, »taga det bästa
av allt». Han är den organiska åskådningens kulturfilosof
framför andra.

F. ö. behandlas i detta arbete nästan alla stora samtida
problem, och de få en oftast överraskande belysning. Spengler är en
tidsprofet — även i den meningen, att han tror sig om att kunna
förutsäga tidens kurs. Män som påtagit sig sådana uppgifter
ha sällan saknat en åhörarkrets.

Såsom en verklig tänkare röjer sig Spengler redan därigenom
att han går tillbaka ända till de stora grundproblemen.
Grundmotsättningen i hans filosofi synes vara den i och genom vårt
medvetande givna motsättningen mellan verkligheten såsom ett
vardande och verkligheten såsom ett vordet. Riktar jag
uppmärksamheten på vardandet ter sig tillvaron såsom historia,
såsom det vordna är tillvaron natur. Natur och historia
beteckna således icke olika sfärer av verklighet utan närmast olika
betraktelsesätt av samma verklighet, varvid dock är att märka,
att vardandet är det primära. Ett konsekvent utformande av en
världsbild under vardandets aspekt ger en organisk
världsuppfattning; det vordnas världsbild är den mekaniska
världsuppfattningen.

Endast naturen kan bli föremål för exakt vetenskaplig
forskning. Vad man vanligen kallar historia bör således rätteligen
kallas natur. Den rena historien uppleves i djup, ordlös
förståelse, såsom en levande personlighet måste upplevas för att
»förstås». Kants och Newtons mekaniska naturbild kan
begripas, Platons, Dantes, Giordano Brunos organiskt historiska bild
av tillvaron var skådad och kunde återgivas endast i den stora
dikten liksom Goethes »lebendige Natur», som ock är en
övervägande historisk världsbild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free