Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens Frågor 23. 5. 1922 - Lord Salisburys biografi - Teaterkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 DAGENS FRÅGOR
duellt ansvar ha lättare att vid ett förtroligt samtal in Camera
utjämna motsättningar och komma till en uppgörelse än samma antal
vältaliga folkledare vid en offentlig föreställning med hela
galleripubliken såsom medspelande utan personlig ansvarighet. Hade nutidens
fulländade reklam- och publiceringskonst kommit till användning vid
1870-talets stora kris, är det fara värt, att det europeiska kriget
kommit nära fyra årtionden tidigare än det gjorde.
Med tillfredsställelse måste hälsas att vi omsider synas få en
uttömmande levnadsteckning över en verkligt betydande brittisk diplomat
från 1800-talets sista årtionden. Dessas utrikespolitiska historia har
hittills i alltför hög grad behärskats av Bismarcks titaniska gestalt,
med vilken visserligen lord Salisbury varken i vittblickande snille
eller våldsam viljekraft kan mäta sig. Men den brittiska samtidan
var dock en man av så stora mått och företrädare av så betydelsefulla
och framtidsdigra idéer och strömningar, att man med otålighet
avvaktar teckningen av de tre lustrer, under vilka han med av alla
obestridd auktoritet ledde det brittiska världsväldets yttre politik.
Den stockholmska teatersäsongen lider mot sitt slut, och
det kan därför av mera än ett skäl vara lämpligt att
taga en överblick av vad den haft att lära oss. Den inleddes i
orons tecken, i det att vår förnämsta scen gjordes till föremål för
en plötslig och oväntad palatsrevolution, om vilken man, så länge
detaljerna ännu ej kommit till offentlighetens kännedom, endast kan
säga att den tydligen iscensatts med mera hänsynslöshet än
omdöme. Den nya regim, som efter åtskilliga halvt ynkliga, halvt löjliga
manipulationer övertog arvet efter den avgångne chefen, började sin
verksamhet med mycken éclat och sparade icke på löften. Men vid
en retrospektiv granskning tvingas man till den iakttagelsen att den
i realiteten till dato knappast på en enda punkt visat sig i stånd att
avhjälpa de svagheter som lades den störtade chefen till last. Man
kan naturligtvis alltid invända att tiden varit för kort för att tillåta
genomförandet av några nya åtgärder vare sig i organisatoriskt eller
konstnärligt hänseende, men denna invändning håller knappast streck
i betraktande därav att man dock helt och hållet omlagt den tidigare
spelplanen och dragit ett streck över de flesta av den gamla
regimens uppslag och förarbeten. Av de bägge stora program som Tor
Hedberg förberett, Vintersagan och Don Carlos, har man i varje fall
ej fått se en skymt. I stället lyckliggjordes publiken med en
gammal förlegad komedi av Hermann Bahr, Der Meister, vilken gjorde
ett lika välförtjänt som ohjälpligt fiasko och redan efter två eller tre
föreställningar måste nedläggas. För övrigt har vintermånadernas
repertoar utgjorts av så gott som uteslutande mindervärdiga eller
intresselösa verk: Ghristiernssons av oäkta sentimentalitet och banala
effekter sammansatta lustspel Gurli, Paillerons längesedan utspelade
Sällskap där man har tråkigt, ett obetydligt engelskt lustspel samt
ett lika obetydligt fastän mera pretentiöst svenskt original. Som en
rekreation efter allt detta kom så till sist Som ni behagar i en på
[-Teater-krisen.-]
{+Teater-
krisen.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
