Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens Frågor 23. 5. 1922 - Teaterkrisen - Misstrons och missräkningarnas konferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 319
sanningen av de Goetheska orden »Allés känn der Edle leisten, der
versteht und rasch ergreift».
I sitt svar på ett hyllningstelegram från de
engelska och walesiska frikyrkornas årsmöte
försäkrade Lloyd George, att »världens humanitära krafter sluta nu sina
led i det nya korståget mot den brutala styrkans tyranni». Han
till-lade, att »Genua har låtit fredens stormklocka ljuda», och
svarstelegrammet, avsänt mitt under de konflikter med Frankrike, som
kulminerade i hans upprörda samtal med Barthou den 6 maj, slöt med
ett beslutsamt: »Vi skola ej unna oss någon vila förrän vi segra».
Fredens genuesiska stormklocka har onekligen esomoftast haft en
rätt sprucken klang, och för den utomstående är det stundom ganska
svårt att urskilja korsriddaregestalterna på det diplomatiska
slagfältet i Genua. Konferensen — enligt uppgift den trettonde, som
Lloyd George bevistat sedan världskrigets slut — har berett sin
upphovsman större svårigheter än någon föregående. Dess positiva
resultat förefalla över hövan torftiga. Kommissionerna för finansiella,
ekonomiska och transportfrågor ha enats om mer eller mindre
platoniska resolutionsförslag, men då konferensens plenum enhälligt
godkände dem, kunde ingen garantera, att deras praktiska verkan skulle
bli kraftigare än de likaledes mycket sunda och allmänt hållna
grundsatser, som högtidligen antogos på Folkförbundets ekonomiska
Brysselkonferens. Programmet »Europas ekonomiska återställande» hade
ju redan på förhand fått sitt konferensarbetet förlamande grundskott
genom att skadeståndsfrågan ej alls fick beröras i diskussioner och
beslut. Tysklands återställande intager dock i »återställelseproblemet»
en långt centralare plats än Rysslands, vars ställning konferensen drevs
att i främsta rummet diskutera, när hela problemets hjärtpunkt
belades iited tabu. Och i den ryska frågan hann man föga längre än
till att formulera de intresserade parternas inbördes från varandra
vitt skilda teser och konstatera deras svårförenlighet, varpå till sist
följde ett förlägenhetsbeslut om överläggningarnas fortsättning på en
särskild fackmannakonferens utan befogenhet alt fatta för respektive
regeringar bindande beslut.
Något regelbundet konferensarbete i traditionella former kunde
knappast — så skarpt som motsatserna stodo emot varandra och så
otillräckligt förberedd som konferensen var — på allvar bedrivas
annat än rörande tämligen periferiska tekniska frågor. I stället ha
vid denna »ekonomiska konferens» de politiska manövrerna nästan
fullständigt dominerat intresset och kanske till allra största delen
försiggått utanför de officiella sammanträdena. Noter och memoranda
ha ju växlats mellan olika staters konferensombud, men de privata
samtalen, exposéerna inför massan av nyhetshungriga
korrespondenter och inspirationerna åt enskilda särskilt gynnade tidningsmän ha
troligen varit minst lika betydelsefulla moment i det stora spelet och
i alla händelser mer än på någon föregående konferens inordnats i
arbetsmetoderna. En oundviklig följd av detta hypermoderna arbets-
Misstrons oeh
missräkningarnas konferens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
