Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skolkommissionens förslag. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 CARL HALLENDORFF
går det icke att annorlunda trygga passabla studieresultat med
hänsyn till den utbildning, som kan tänkas följa ovanpå
studentexamen, eller med hänsyn till livets allmänna krav på den,
som förvärvat denna examen. Detta erkännande från den
kommission, som tydligen med allra största iver velai) se och
framhäva förtjänsterna i sitt organisationsprogram, är värt den
livligaste uppmärksamhet. Det visar nämligen, att den dag som
är samt till och med efter de direktiv, som nu givits, måste
man tillerkänna det verkliga livets krav på skolbildningens
resultat ett mycket betydelsefullt inflytande vid sidan av de
teoretiskt konstruerade retbrmlinjer, som främst satts i högsätet.
Och detta berör själva den centrala punkten i skolkommissionens
förslag.
Kommissionen har efter det referat, som lektor Björcks skrift
lämnar, gjort sig synnerlig möda att diskutera det relativa värdet
av den nuvarande ordningen och av en organisation med
folkskolan i full utsträckning som bottenskola. Den som lugnt och
utan förutfattad mening men under vaken kritik genomläser,
vad härom anförts (s. 8—35 i nämnda skrift), skall svårligen
komma ifrån intrycket, att realfördelarna äro för det nuvarande
läroverket och mot den stympning, varigenom detta skulle direkt
anknytas till folkskolan. Som verkligt stöd för sitt förslag har
kommissionen egentligen blott andragit tvenne omständigheter,
som kunna allvarligt diskuteras: den sociala fredssynpunkten,
d. V. s. att de samhälleliga motsatserna skulle minskas genom
bottenskolelösningen, samt möjligheten för ungdomen att till en
mognare ålder uppskjuta valet av levnadsbana.
Vad nu den sociala freden beträffar, finnes väl i dessa
splittrade tider ingen ansvarsmedveten, som ej gärna ville medverka
till dess befordran. Men icke varje med iver utropat medel är
effektivt, och intet enda torde kunna göra anspråk på att vara
en universalmedicin* Vi hava under de senaste decennierna
hört än socialförsäkringen, än 8-timmarslagen, än den
fullständiga allmänna rösträtten betecknas som avgörande steg mot
den samhälleliga rons eftertraktade tillstånd. Intet klander skall
här resas mot dessa åtgärder, men det är skäl alt konstatera,
att vi alltjämt stå mycket långt från denna form av allmän
fred. Och det kan icke vara annorlunda, ty det ekonomiska
arbetets hela art är kamp och strid. Staten förmår lindra och
möjligen i viss grad normera konflikterna men skall aldrig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
