Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från medeltidens bokvärld. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömda skrift som han mot slutet av sitt liv, d. v. s. i början av
1340-talet, författade och som han, följande en medeltida litterär
tradition, gav den grekiska titeln Philobiblon, bokvännen.
Man vet knappast ur vilken synpunkt man högre skall värdera
detta arbete, om på grund av dess ypperliga och levande
skildringar ur det medeltida studielivet eller på grund av den naiva och
vinnande uppriktighet, varmed dess författare där tecknat sitt
eget porträtt. Biskop Richard var nämligen en verklig
bibliofiliens archetypus. För böcker över huvud taget hyste han redan
från sin tidiga ungdom (a tenera ætate, som han säger) en
fullkomligt ohejdad passion, fastän det mindre var studiet än själva
ägandet i och för sig som entusiasmerade honom. Han var,
såvitt man av samtida omdömen kan sluta, icke personligen någon
lärd man; tvärtom karaktäriseras han av en kritiskt anlagd
kronist som endast medelmåttigt bildad, »mediocriter literatus».
Men om han också för egen del, vare sig det nu berott på
bristande studieenergi, mindre prononcerad begåvning eller
alltför splittrad verksamhet, icke varit i stånd att i någon större
utsträckning tillgodogöra sig frukterna av sin samtids
vetenskapliga forskning, så sökte han dock att gottgöra denna brist
genom att med verkligt brinnande hänförelse ägna sig åt att
hopsamla de verk, där denna forsknings resultat kodifierats.
På grund av sin politiskt framskjutna ställning — han beklädde
nämligen under hela senare delen av sitt liv de högsta poster
i konung Edward III:s tjänst, i det att han vid sidan av sitt
biskopsämbete fungerade både som kansler och riksskattmästare
— fick han, som han själv helt öppet omtalar, möjlighet att
utöva en betydande inverkan vid de flesta viktigare
statsangelägenheters avgörande och särskilt vid tillsättningar av ämbeten
i kronans tjänst, varvid han med den äkta bibliofilens
hänsynslöshet använde sin makt för att rikta sin boksamling på
bekostnad av både kyrkor, kloster och enskilda. »Ryktet om vår
kärlek till böcker», skriver han, »spred sig överallt; man
berättade, att vi tynade bort av längtan efter böcker, hälst de
antika författarnas, och det sades att envar som ville vinna vår
gunst hellre borde söka nå sitt syfte genom skänker av böcker
än genom penningar.» Från alla håll strömmade dyrbara, förut
i reglade skåp och stängda kistor förvarade böcker till
Durhams biskopsresidens, och givarna blevo icke utan sitt tack.
»Vi bemödade oss», säger den lycklige emottagaren, »att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
