Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från medeltidens bokvärld. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borde, klädda i dyrbara tyger och besmorda med välluktande
cederbalsam, vila på mjuka kuddar och vårdas omsorgsfullare
än klenoder av silver eller guld. Men ack, vad bekymra sig
vansläktade klerker och lata munkar om vare sig vetenskap
eller religion? För dem finnes blott ett mål värt att sträva till:
en behaglig syssla, som är inbringande utan att vara förenad
med några lärda mödor, goda dagar, rikligt med mat och dryck,
bekväm bostad och annat dylikt. I sanning, utropar biskop
Richard, dylika klerker äro lika den i Skriften omtalade
huggormens avföda, vilken, när den vuxit till, dräper sina egna
föräldrar. Ty vad är väl en klerk utan böcker? Det är genom
dem han vunnit sin ställning, sitt anseende och sina privilegier,
och trots detta visar han sig mot böckerna värre än en
hedning, så snart han icke längre tror sig behöva deras bistånd.
Ja, för visso, så slutar biskopen sin ljungande anklagelse,
ändlösa klagomål skulle vi kunna utslunga mot klerkerna, om vi
icke med hänsyn till det passandes krav måste lägga band på
vår vrede.
Med oro och bekymmer måste Richard av Bury tänka på det
öde, som en gång efter hans död skulle komma att övergå
hans eget med så mycken hängiven möda hopbragta
bibliotek. Liksom alla bokvänner hade han så småningom
kommit att betrakta sin samling som en del av sig själv, och
tanken på att den i en kanske icke alltför långt avlägsen
framtid skulle splittras och skingras åt olika håll var honom
outhärdlig. När han började känna åldern nalkas, beslöt han
därför att använda hela sin egendom till upprättandet av en
studiegård vid universitetet i Oxford, där han själv som ung inhämtat
lärdomens grunder. Till denna studiegård ville han därpå förära
hela sitt bibliotek att där till evärdliga tider förvaras,
universitetet till heder och de studerande till gagn. För att yttermera
förvissa sig om att hans skatter ej skulle komma att förskingras
av ovärdiga händer uppsatte han ett formligt reglemente för
böckernas utlåning, vilket i avseende på kontroll- och
försiktighetsåtgärder på många punkter visar en frappant
överensstämmelse med den praxis, som i våra dagar tillämpas i de
vetenskapliga biblioteken. Hade blott detta hans testamente till
alla dess delar bringats till verkställighet, skulle man ännu i dag
i Oxford ha kunnat njuta frukterna av den förträfflige
Durhambiskopens samlarflit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
