Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kommunismen i Finland efter upproret. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det röda upproret i januari 1918 hade som bekant haft ett
långvarigt, ehuru på den tiden inom borgerliga kretsar föga
känt förspel i form av en häftig maktkonflikt inom själva det
odelade socialdemokratiska partiet, mellan partiets högra och
vänstra flygel. Stödda på de röda garden, som under hösten
1917 på deras eget initiativ bildats runt om i landet och livligt
uppmuntrade av sovjetregeringen med löften om en hjälp, som
sedermera till största delen uteblev, hade vänstersocialisterna
slutligen i medlet av januari genom en serie djärva kupper
bemäktigat sig ledningen inom det odelade partiets verkställande
organ och begagnade sig härav för att den 28 januari, i strid
med partikongressens uttryckliga beslut i december, proklamera
rådsrepubliken i Finland. För sig hade de redan vid denna tid
pöbeln och de politiskt »vakna» arbetarna i städerna samt den
lösa befolkningen på landsbygden; emot sig hade de hela den
försiktiga och politiskt välsituerade gamla partibyråkratin,
vilken bl. a. innehade majoriteten i lantdagsgruppen; vidare den
fasta arbetarstammen på bruken ute i landet, städernas,
kommunernas och statens fast anställda betjänte samt alla de gamla
arbetarna i städerna. Partibyråkratin rycktes emellertid hastigt
med genom upprorets skenbara initialframgångar, och vad
de moderatare arbetarna beträffar, tvingades även de under
vårens lopp att mer eller mindre motvilligt sluta sig till röda
gardet. Formellt, och delvis även reellt, kom sålunda hela det
socialdemokratiska partiet att bli medskyldigt i upproret, och i
sin helhet drabbades det därför av nederlaget på slagfältet samt
av upprorets efterräkningar. Förödelsen blev också fruktansvärd
för partiet och kom i själva verket förintelsen så nära, som ett
militärt nederlag över huvud kan komma för ett politiskt parti.
Icke nog med att c:a 80,000 av dess medlemmar tillfångatogos
på slagfältet med vapen i hand och internerades i fångläger;
hela den gamla partiorganisationen blev också i grund uppriven.
Då samtliga röda lantdagsrepresentanter på ett undantag när
överbevisats om delaktighet i upproret och de röda tidningarna
givetvis indragits av militärmyndigheterna, allteftersom den vita
arméns framryckning fortgått, blevo socialisterna på en gång
automatiskt berövade hela sin parlaments- och
pressrepresentation. Arbetarföreningarna voro överallt i upplösningstillstånd,
ledarna hade rymt till Ryssland, i flera fall medförande
föreningarnas kontanta tillgångar; räkenskaper och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
