Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kommunismen i Finland efter upproret. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarar bolsjevikdiktaturens oväntade varaktighet i Ryssland.
Visserligen bombarderades de röda i Finland redan under
sommaren med underjordiska ströskrifter och manifest från sina
till Ryssland och Sverige i god tid flyktade ledare, men dylika
oregelbundna publikationer kunde icke tillfredsställa massornas
politiska nyhetsbehov, och den borgerliga vänsterns tidningar
lyckades därför ganska väl tränga in bland den röda publiken.
Effekten visade sig i en långsam men omisskännlig svängning
också av den envisaste röda opinionen i riktning mot ett mera
borgerligt åskådningssätt. Massorna följde med livligt intresse
och deltagande den strid mellan borgerliga republikaner och
monarkister, som utmärkte sommarens partiliv — en något sval
fråga, kunde det synas, för massor, som blott några månader
tidigare drömt om blodröd rådsrepublik och proletariatdiktatur
— och den högersocialistiska tidning, Suomen Sosialidemokraatti,
som i slutet på sommaren började utkomma i Helsingfors, kunde
utan att väcka anstöt bland sina läsare skarpt fördöma
upproret och dess ledare samt högtidligt taga avstånd från de
utomparlamentariska metoderna.
Hur grundligt desorganiserad socialdemokratin i själva verket
var ännu i slutet av 1918 framgick icke minst vid den
extraordinarie partikongress, som den 27—29 december detta år
sammanträdde i Helsingfors. En av det nuvarande
kommunistpartiets mera bemärkta män, redaktören K. Kivi, har i en artikel
i »Työväen Kalenteri 1922» (s. 122 o. ff.) givit en hånfull bild
av kongressen: »En hop folk som utsetts till temporär
kretsstyrelse i Nyland, temporär styrelse för Helsingfors
arbetarförening, temporär styrelse för Arbetarnas Tidnings A.-B. och jag
vet icke vilka andra styrelser, hade sammankallat personer
runt om i landet till en ’extraordinarie partikongress’ i
Helsingfors. Infunnit sig hade också folk från alla möjliga håll, en
del hade valts av något tillfälligt folkmöte, andra av något slags
styrelser, andra hade helt enkelt sänt sig själva till mötet. ...
Och denna på detta sätt hopbragta tillfälliga kongress ansåg sig
kallad att uppträda som extraordinarie partikongress för
socialdemokratin och proklamerade sig själv som sådan!»
Indignationen i denna skildring är visserligen förfelad, eftersom
det var just genom en rad dylika representantförsamlingar
kommunisterna själva ett år tidigare tillvällat sig makten inom det
socialdemokratiska partiet — men i sin mån är som sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
