Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kommunismen i Finland efter upproret. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redaktör Kivis uttalande belysande för situationen vid årsskiftet
1918—19.
Någon egentlig förändring av situationen inträdde icke heller
under det första halvåret 1919. En sporadisk kommunistisk
agitation kunde visserligen konstateras i vissa trakter —
samtliga, betecknande nog, belägna i den del av landet, som under
kriget legat norr om den vita fronten — och de tyska
truppernas bortdragande efter revolutionen i Tyskland åstadkom några
dagar en påtaglig upphetsning inom röda kretsar beroende på
ryktet, att ententen skulle uppträda på skådebanan som det
röda Finlands hämnare. Men i huvudsak bibehölls lugnet. I
slutet av oktober och början av december hade regeringen
och riksföreståndaren, i en sent vaknad insikt om att
massinspärrningen av de röda efter upproret varit ett av det vita
väldets svåraste organisatoriska missgrepp, genom tvenne
massbenådningar ställt på fri fot c:a 90 % av de fångna rödgardisterna.
Till allmän förvåning kunde inga vådligare följder av denna
åtgärd konstateras, och trots allt vad de fångna gardisterna fått
genomgå i fånglägren, synes i själva verket kommunistflygeln
icke i dem ha fått någon omedelbar förstärkning. Redan det
faktum, att den ovannämnda partikongressen i slutet av
december helt och hållet gick i högersocialismens tecken, tyder härpå,
och ett avgörande bevis för saken finner man i den ovannämnda
(kommunistiska) publikationen Työväen Kalenteri 1922, där en
författare torrt konstaterar, att »någon som helst organiserad
vänstergrupp ännu icke existerade inom partiet på vårvintern
1919». I själva verket beslagtogo också myndigheterna i slutet
av februari dokument, som utvisade, att de flyktade
kommissarierna i Petersburg som bäst sökte — och alltså då ännu icke
lyckats uppnå — kontakt med personer i hemlandet för att
med deras tillhjälp upprätta en hemlig kommunistisk
organisation.
Låg sålunda det politiska arbetet fortfarande nere inom
socialdemokratin, gjorde sig i stället en viss livaktighet gällande
på det rent teoretiska planet. Den kommunistiska teorin,
sådan den utbildats i Ryssland sedan 1917, hade nu först blivit
bekant i sina enskildheter i Helsingfors, och diskussionens vågor
gingo inom socialistlägret höga för och emot den nya
moderiktningen. Naturligtvis bottnade meningsolikheterna i den
teoretiska frågan ytterst i en olika uppfattning också av stundens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
