- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
356

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kommunismen i Finland efter upproret. Av Pehr Norrmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter presidentvalet! —, och ett par veckor senare begynte den
bloddrypande dagliga kommunisttidningen Savon Kansa
utkomma i Kuopio. I september övergick tidningen Työläinen i
Vasa till kommunismen. Effekten av den öppna agitation, som
sålunda möjliggjorts, visade sig snart. Redan i oktober
erövrade kommunisterna ledningen inom Helsingfors’
socialdemokratiska kommunalorganisation och utfärdade i dess namn ett
manifest, där domen avkunnades över andra internationalen,
varjämte den socialistiska riksdagsfraktionen utsattes för en mördande
kritik ur rent kommunistisk synpunkt. Samtidigt togo också
kommunisterna rodret i socialdemokratiska ungdomsklubben.
Resultatet blev en rad »resolutioner i taktikfrågan», vilka
fattades av ungdomsförbundet och i sin mån kunna betraktas som
en kommentar till just den borgerliga försoningspolitik, som
möjliggjorde deras framträdande: förbundet ansåg, »att en
klassförsoning mellan proletariatet och borgarna aldrig kan komma
i fråga», arbetarklassen måste föra »en oförsonlig kamp för
borgarväldets krossande», en verklig demokrati kunde icke
uppkomma på annat sätt än genom att arbetarna »övertoge all makt
och all maktutövning i samhället». Att arbeta för realiserandet
av detta ideal var därför förbundets uppgift, och det ämnade
därvid »gå fram i närmaste samverkan med den internationella
socialistiska (bolsjevikiska) ungdomsinternationalen».

Det första yttre måttet på kommunisternas framgångar efter
endast några månaders öppet arbete erhöll den stora
allmänheten i december 1919, då den socialdemokratiska
partikongressen sammanträdde i Helsingfors. Enligt stadgarna ägde
lokalavdelningarna att välja en representant för varje påbörjat 300-tal
medlemmar, och av de 160 valda representanterna befunnos nu
endast 28 vara utpräglade högersocialister, medan den
socialdemokratiska centern räknade 89 och kommunisterna 43
representanter. Trots detta för dem utomordentligt gynnsamma
resultat påstodo emellertid kommunisterna, att de blivit
underrepresenterade och att deras antal bland arbetarna i själva
verket var större än valsiffrorna gåvo vid handen. Också togo de
sig vid kongressen en mycket hög ton, och då kongressbesluten
efter flera dagars stormig diskussion trots allt gingo dem emot,
sammanträdde deras representantgrupp den 16 december till ett
särskilt möte, där de beslöto bryta sig ut ur socialdemokratiska
partiet och bilda ett nytt, rent kommunistiskt parti. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free