Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kommunismen i Finland efter upproret. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proklamation till arbetarna i denna anda utfärdades och ledde även
i sinom tid till resultat. Det första försöket i maj 1920 att
officiellt konstituera partiet misslyckades visserligen på grund
av den Erichska ministärens ingripande, men gjordes senare
om med bättre framgång, den 9 juni 1920.
Jag har här med en viss utförlighet uppehållit mig vid
händelserna 1919, emedan det otvivelaktigt var just detta år den
brandröda rörelsen i Finland på nytt blossade upp, och det
kan vara av vikt, att den exakta tidpunkten när det skedde en
gång blir fastställd. Beträffande den vidare utvecklingen av
kommunismen i landet kan jag fatta mig kortare. Till största
delen har denna utveckling varit av underjordisk art, och först
nästa riksdagsval — i sommar — kan lämna ett fullt exakt
svar på frågan om rörelsens numerära landvinningar under de
tvenne senaste åren. Vissa fakta giva dock redan nu en
antydan om den takt, i vilken frammarschen gått. Som nämnts
lyckades kommunisterna redan i slutet av 1919 bemäktiga sig
ledningen i socialistiska ungdomsförbundet och Helsingfors’
kommunalorganisation. Dessa första erövringar ha slag i slag följts
av andra. Det ena efter det andra av de stora fackförbunden
har dukat under och fallit i deras händer, först fabriks- och
grovarbetarförbundet, därefter i tur och ordning metallarbetare-,
sågarbetare-, pappersarbetare-, väg- och vattenarbetare- samt
träarbetareförbunden. Av de 25 fackförbund, som f. n. äro
anslutna till finländska landsorganisationen, äro samtliga med
undantag av tre (grafiska, finmetall- och
glasindustriarbetarförbunden) numera i kommunisternas våld, och landsorganisationen
själv är helt och hållet ombesatt med deras män. Redan förra
året beslöt landsorganisationen med 19 röster mot 6 att utträda ur
Amsterdaminternationalen, och vid den stora omröstning inom
förbunden, som anställdes i februari 1922 beträffande frågan om
organisationen skulle i sin helhet ansluta sig till tredje
internationalen eller förbliva oberoende, förkastades det senare
alternativet med 12,001 röster mot högersocialisternas 5,843.
Betänker man, att denna omröstning försiggick inom samma läger,
som ännu vid vårvalen 1919 sänt idel högersocialister till
riksdagen, framträder utvecklingstendensen tämligen tydligt.
Jämsides med det yttre agitations- och röstvärvningsarbete,
som bedrivits av kommunisterna, har hela tiden också gått en
inre konsolideringsverksamhet, på vilken bolsjevikledningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
