Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - Jordreform och ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 363
lorat utan också en del av arbetarstammen kommer att där förbli
överflödig. Den förra av dessa synpunkter lönar det sig ej mycket
att nu fördjupa sig i, så uttröskade som dithörande argument sedan
årtionden äro och så litet långt som man kommer genom att förbise
möjligheterna av att genom socialpolitiska och stadshygieniska åtgärder
utjämna detta läge. Den senare synpunkten är däremot onekligen
både viktig och särskilt aktuell, och den kan därför förtjäna större
uppmärksamhet.
Vad som åtminstone vid första påseendet förefaller slå ihjäl den
är, att den våldsamma arbetslösheten helt och hållet tillhör tiden
efter hösten 1920 och alltså ej har något tidssammanhang med kriget
men däremot ett alldeles påtagligt både tids- och orsakssammanhang
med det våldsamma prisfallet, som måste leda till en lika våldsam
arbetslöshet. Enda sättet att rädda resonemanget från styrkan av
denna invändning är om man vill antaga, att den stora arbetarstam,
som utan nämnvärd arbetslöshet hade sysselsättning inom den svenska
industrien — liksom motsvarande arbetsstyrka i andra länders industri
— ännu åren 1919 och 1920, sålunda efter kriget, kvarhölls där genom
den då rådande motsatsen till prisfall, d. v. s. genom den abnorma
prisstegringen eller penningvärdets fall. Detta kan ej anses uteslutet,
och vissa förhållanden måste anses peka i den riktningen. En av
dessa är den våldsamma tillströmningen av arbetskraft från
jordbruket till industrien under själva kriget, trots den tilltagande
livsmedelsbristen — en påtaglig verkan av själva livsmedelspolitiken men
framför allt även då av penningpolitiken, som tack vare det för låga
diskontot å ena sidan ledde till oavbruten prisstegring och å andra
sidan ständigt premierade »kapitalistisk produktion», d. v. s.
produktionsutvidgningen på grundval av lånat kapital. Också om en del
härav gick tillbaka under den mest akuta livsmedelsbristens tid,
1917—18, förefalla alla vara ense om att verkan av den föregående
tendensen blott till en del upphävdes därigenom. Därtill kommer
även en annan synpunkt av vikt: den allmänna nedgången i
mänsklighetens ekonomiska resultat efter kriget. Det är nämligen ganska
ofrånkomligt, att livsmedlens relativa betydelse för mänskligheten, i
jämförelse med andra varor, är störst när den totala varutillgången
är minst; ty man kan å ena sidan i nödfall undvara det mesta av
annat men omöjligt undvara föda, och å andra sidan är den mängd
föda man över huvud kan använda alltid ganska strängt begränsad
men det totala behovet av alla varor under ett nära nog obegränsat.
Också orn storleksförhållandet mellan jordbruk och industri nu vore
detsamma som före kriget, så är det därför anledning att tro, att
industrien skulle vara för stor i jämförelse med jordbruket, och om
en förskjutning i industriens riktning då till på köpet ägt rum under
kriget utan att helt gå tillbaka därefter, så bleve disproportionen ännu
större.
Det är sådana synpunkter som man skulle lia väntat anlagda i
motiveringen för att bereda en ökad mängd arbetskraft sysselsättning
inom jordbruket. Jordbruket är ej någon än så hygienisk pensions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
