Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - En Hjärnebiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 DAGENS FRÅGOR
tål nog satsen vid betydliga jämkningar. En nations samstämmiga
beundran för verklig storhet, verklig förtjänst, är nog hos alla folk
en sällsyntare företeelse än man tror, och dess uteblivande har ofta
kanske mindre sin grund i vederbörande nations obotliga vrånghet
än i särskilda förhållandens makt, varöver ingen kan råda. Men det
lärer knappast kunna förnekas, att hjältedyrkan eller ens villighet
att oförbehållsamt erkänna verklig förtjänst icke är något
framträdande drag i svensk nationalkaraktär. Orsakerna härtill äro väl att
söka på olika håll. En är de trånga förhållandena, som icke
medgiva tillräckligt avstånd för riktiga perspektiv. En annan är bristande
sympati för människor, som hänsynslöst gå sina egna vägar, en
oförneklig förkärlek för att se så många individualiteter som möjligt så
att säga sålade på samma läst, ett lynnesdrag vida skilt från den
anglosachsiska rasens breda fördragsamhet emot utpräglade och
skarpkantade personligheter. Bristen på samlande nationella uppgifter
utåt gör väl också sitt till. Den som fått vana att betrakta de stora
händelserna från en bekväm åskådareplats, får lätt sin syn skärpt
för de uppträdandes brister.
Dessa tankar tränga sig ovillkorligen fram vid Harald Hjärnes
bortgång. Själv var han hela sitt liv en stridbar man, som gärna
och ofta omilt skiftade hugg. Att han fick en stridbar mans många
fiender, därom är i och för sig intet att säga, och han skulle själv
varit den siste att häröver beklaga sig, liksom han hade föga sinne
för dyrkan av stora män. Men svårligen låter sig förnekas, att i
dessa naturliga strider hans motståndare under intrycket av
idémotsättningarnas skärpa ibland icke förmådde se eller avsiktligt blundade
för mannens storhet som fosterlandsvän, uppfostrare och vetenskapligt
snille. Vid graven synes emellertid den skugga, som låg emellan
Hjärne och så många bland hans landsmän, ha vikit för ett från snart
sagt alla håll betygat erkännande, att Sverige i honom förlorat en
stor och snillrik son. Det är ingen ringa heder för hans politiska
motståndare, att åtskilligt av det bästa, som om hans livsverk sagts,
kommit från män ur deras led.
Bland de runor, som över Hjärne ristats, skall uppmärksamheten
här fästas vid den teckning, som lektor Gustaf Jacobson nyligen
införlivat med samlingen »De största märkesmännen» och vari en
lärjunges pietetsfulla och sakkunniga hand sökt i sammanträngd form
teckna hans gärning och betydelse såsom hävdaforskare, lärare och
politiker. Teckningen vilar ej blott på de vägledande erfarenheter,
ett flerårigt lärjungeskap skänker, utan ock på ett samvetsgrant
genomarbetande av det material, som nu står till buds. Den är skriven
med en flärdlös saklighet, som innebär den bästa hyllning åt den
tecknades förnäma skygghet för allt offentligt utställande av den egna
personlighetens inre liv och erfarenheter.
Här är icke avsikten att kritiskt bedöma den lilla skriften eller att
lämna någon om än så sammanträngd redogörelse för dess innehåll
eller ens att framhäva huvuddragen av den bild som tecknats. Den är
en saklig skildring och bör läsas utan någon pedagogisk pekpinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
