Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - Det febersjuka Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 383
stämpeln. Men därifrån och till en monarkisk kontrarevolution
är steget långt, vad än uppjagade konspiratörer kunna ha planerat i
det fördolda. Kappäventyrets jämmerliga misslyckande måste ha
lärt dem, som då stodo tvekande och ej vågade öppet framträda,
att utsikterna nu ej äro nämnvärt större än då för en omvälvning,
som skulle kunna hålla sig inåt och utåt.
Det inrikespolitiska läget var vid tidpunkten för mordet på Rathenau
kritiskt nog ändå, även om motrevolution och inbördeskrig ej på
allvar hotade som en omedelbart överhängande fara. Regeringen
hade ansett sig nödsakad att köpa ett osäkert moratorium i
skadeståndsfrågan med löften om inre finansåtgärder, vilkas genomförande
måste stöta på ytterligt stora svårigheter. Ett tvångslån skall
genomföras, och regeringen har till de allierade utfäst sig att ej betunga
budgeten genom stora statsanslag för brödprisets sänkande. Klena
skördeutsikter göra betydlig spannmålsimport nödvändig. För att
livsmedelsprisen ej skola stegras till det rent outhärdliga behöver
regeringen tryggad disposition av stora kvantiteter inhemsk spannmål
till rimligt pris för att kunna i någon män reglera brödpriset.
Jordbrukarna bedyra, att de ej förmå prestera dessa spannmålsleveranser
till av regeringen bestämt pris. Industristädernas arbetare och
delvis även småborgare äro lika övertygade om att nöden fordrar denna
uppoffring av lantmännen, och så har till alla andra bittra
motsatser kommit en sådan mellan land och stad, vars räckvidd ej bör
underskattas. Naturligtvis förknippas den med de politiska och
sociala konflikterna. Det ropas på »brödockrare», det inskärpes bland
lantmännen, till vilka odrägliga nya bördor »uppfyllelsepolitiken»
leder, och i Vorwärts predikas i en artikel efter mordet på Rathenau,
att »lagstiftningsarbetet för brödnäringens tryggande får ej förlamas
av mördarehand» och att »tillhandahållandet av bröd åt de arbetande
människorna för pris, som de orka med, hör också till arbetet för
republikens skydd».
För mordgärningar och kupprykten får man ej glömma de mera
vardagsgrå bekymmer, som just nu oroa det tyska samhället. Ytterst
bero de naturligtvis på krigets efterverkningar och på
segraremakternas förvända Versaillespolitik, och i den mån det tröstlösa
dyrtidsläget bereder jordmånen för fanatism och förtvivlans
hänsynslöshet ha även segraremakternas ledande män sin dryga andel i
ansvaret för sådana företeelser som mordet på Rathenau,
Meningslösheten i att särskilt nu, när han dock lyckats vinna åtminstone
något gehör för Tysklands svårigheter, avbryta hans verksamhet för
skapandet av en annan anda vid skadeståndsfrågornas behandling,
när man därtill ej har några män eller någon politik med positiva
möjligheter att sätta i stället, faller den på avstånd kyligt
bedömande i ögonen. För dem, som våndas i häxkitteln, är det svårare
att räkna så lugnt och kallt. Men här antydda försök till förklaring
av några bland febersymptomen kunna ej och få ej slå över till
fatalistiskt ursäktande av dådet i Grunewald eller till blodsskuldens
avvältande från gärningsmännen och deras tillskyndare. »Sörjen för,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
