Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK LIBERALISM 387
ty då har den fyllt sin uppgift att visa den rätta ordningen för
det ekonomiska livet.
Häri finner dr Forssell också svaret på andra av sina något
förvånade frågor. Han står t. ex. smått skandaliserad inför vad
han uppfattar som mitt statsbegrepp. Det heter på ett ställe
(sid. 197): »Med ’samhälle’ och ’folk’ menas här uppenbarligen
ingenting annat än den säljande affärsmannen och hans köpande
kundkrets. Grosshandlaren och hans ärade förbindelser . . .,
knäckgumman och hennes snaskhungriga avnämare .. .,
kröga-ren och hans gäster ... — se där ’samhället’, se där ’folket’!»
Om nu den ekonomiska verksamheten består i att täcka behov,
så får nog ett folk nolens volens finna sig i att från ekonomisk
synpunkt vara sammanfattningen av dem, som njuta samhällets
avkastning, d. v. s. äro i vidsträcktaste mening hungriga, om
än ej därför nödvändigt snaskhungriga. De två
samhällsmedlemmarna Corks borgmästare Mc Swiney, som svälte i 73 dagar
innan han dog, och Diogenes med tunnan hade visserligen
reducerat sina behov till ett minimum, men det betyder i detta
sammanhang blott, att de hade ovanligt ringa betydelse som objekt
för staten eller samhället i dess ekonomiska eller behovstäckande
funktion. Dr Forssell behöver ej vara orolig för att staten själv,
i betydelsen av det med maktmedel utrustade samhället, skall
lämnas ur räkningen i en sådan diskussion. Staten har sina
behov att täcka lika väl som individen — d. v. s. företräder
de behov individerna tillgodose kollektivt; och när den skaffar
krigsmakten uniformskläde, baracker, livsmedel, vapen och
pansarbåtar, uppträder den som den »säljande affärsmannens köpande
kundkrets», d. v. s. som avnämare av de medel landet
förfogar över, lika väl som de snaskhungriga pojkarna. Orn det
ligger något blasfemiskt i detta, gör det mig ont; att saken
förhåller sig så torde vara oemotsägligt.
Häri ligger också förklaringen till vad dr Forssell anmärker
strax efter det nyss citerade, nämligen att likhetstecken på ett
ställe i min bok satts mellan konsumenterna och (det ekonomiska)
samhället, och att alltså säljaren-producenten uteslutits.
Producenten är nämligen principiellt sett ingenting annat än
konsumentens tjänare, hans enda uppgift består i att täcka behov,
han har ingen fristående ställning vid sidan av konsumenterna.
Vill man bestrida denna sats, så kan man tänka på en
produktion, som icke täcker några behov, produkter som samlas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
