Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK LIBERALISM 389
grundläggande: att ej den som har en revolver eller en stark
arm skall kunna ta sig för vad han vill.
Hur skeptisk man än ställer sig till stora delar av den
moderna statsverksamheten, är det därför oavvisligt, att statens
bestånd och styrka utåt och inåt upprätthållas. Det är vad
Hjärne predikade: det samfällda ansvaret hos alla samhällets
medlemmar för det helas bestånd. Först när detta finnes, kan
man ägna sig åt sådana frågor som fri tanke och forskning,
lämplig inriktning av näringslivet och fördelning av dess frukter.
Det gäller alltså att icke överskatta betydelsen av något
ekonomiskt program och sålunda ej heller av den ekonomiska
frihetens, och det gäller att ej låta den ekonomiska frihetens
princip få en räckvidd, som den ej kan tåla.
Den ekonomiska liberalismens sats, att man tillgodoser
samhällets bästa genom att fullfölja sitt eget, saknar sålunda allt
berättigande under andra förutsättningar än den orubbliga
rättsordningens. Då liberalismens sats visar sig oriktig, beror det
sålunda oftast helt enkelt på rättsordningens ofullkomlighet,
på att makten råkat i händerna på det ena eller andra
privatintresset. Principiellt sett är rättsordningen uppgiven, om en
bankdirektör eller trustledare, ett organiserat jordbrukar- eller
arbetarintresse genom sin politiska makt lyckas tillskansa sig
ekonomiska fördelar, lika väl, om än ej i lika hög grad, som
om detta sker genom öppet våld.
Den starka begränsning i den ekonomiska liberalismens
berättigande, som ligger i detta, ger å andra sidan en
fingervisning i fråga om statsverksamhetens omfång. Det gäller nämligen
att så forma statsverksamheten, att den låter rättsstaten bli
verklighet. Och detta kan svårligen ske utan en sträng
begränsning i statens verksamhet. Ty alla politiskt maktägande
klasser tendera att missbruka sin makt, och demokratien är intet
hinder däremot, så visst som klassernas storlek ej är något säkert
uttryck för deras samhällsbetydelse. Enda möjligheten för
utrymme åt det fria bytets princip förefaller därför vara, att de
olika klasserna skyddas mot frestelsen att missbruka sin makt
genom att staten över huvud ej blir en »välfärdsstat», i andra
fall än då detta nödvändigt behövs, utan i stort sett begränsar
sig till uppgifterna som rättsstat.
Invändningarna mot den ekonomiska liberalismen från
allmänt filosofisk synpunkt synas å andra sidan förfalla, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
