Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK LIBERALISM 397
anläggningarna bli överflödiga — detta är tvärtom just ett
uttryck för framsteget. Nej, det är tvärtom att statsföretagen ej
vilja vara med om att göras överflödiga och därför bli ett hinder
för framsteget. Jag har aldrig kunnat förstå, hur socialismen,
som alltid och säkerligen uppriktigt ansett sig företräda
framtiden, kunnat vara blind för dylika faror. Vi ha nyligen haft
en första varning, då järnvägarna försökte få automobiltrafiken
underkastad koncessionssystem, och redan koncessioneringen av
omnibuslinjer utanför städerna förefaller kunna tjäna syftet att
kväva ekonomiska framsteg i deras linda. Det skulle verkligen
vara nyttigt för dem som syssla med dylika frågor att
exempelvis i Levasseurs och von Belows framställningar följa, hur de
tekniska framstegen på fastlandet under sekler kvävdes av det
monopoliserande skråväsendet och reglementeringen, medan
tvärtom den tidiga upplösningen av näringstvånget i England
banade väg för den industriella revolutionen. Få de tendenser
fortgå, som nu på olika områden bäras upp av socialism och
protektionism, ha vi antagligen att vänta en ändamålslös
förnyelse av den månghundraåriga, tunga strid för ekonomiska
framsteg, som äntligen avgick med segern mellan 1750 och 1870.
Emellertid återstår den åtminstone från teoretisk synpunkt
svåraste frågan, om det fria bytet, förutsatt att det får bestå,
verkligen förmår skapa överensstämmelse mellan allmänt och
enskilt intresse samt sörja för att ingen får möjlighet till större
underhåll än som motsvarar värdet av hans tjänster. Särskilt
det senare uttrycket, sorn vi förut opererat med, kräver här en
något skarpare prövning. Rent formellt sett uppfylles nämligen
kravet på medborgarna att göra skäl för silt uppehälle i alla
andra fall än då de skaffa sig sin inkomst antingen med våld
eller som subvention från de maktägande. Skulle man tolka
uttrycket så, bleve också monopolisten (åtminstone
privatmonopolisten) försvarad, ty han tvingar ingen att köpa hans vara och
finner därför ingen köpare som ej anser varan värd sitt pris.
Men att han likväl gör en monopolvinst beror på att han i
verkligheten hindrar andra från att tillhandahålla varan till ett
lägre pris, som likväl täcker kostnaderna. Den verkliga
innebörden av det uppställda målet måste därför vara: att ingen blir
i tillfälle att taga mer i anspråk av samhällets tillgångar än vad
som år nödvändigt som ersättning för hans tjänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
