Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK LIBERALISM 399
är i hög grad schematiskt och därför omöjligt kan tillämpas utan
att få en långt fylligare formulering. Också i min bok, där det
dock utvecklats på helt annat sätt än här, med åtskilliga nu
förbigångna moment, har kanske framställningen blivit för
knapphändig att tjäna som grundval för praktisk politik. I den mån
jag själv kan döma, är detta också den fråga, där kritiken satt
in med störst framgång och bäst avtäckt min tidigare
framställnings svaga punkter, som i den mån dess författare själv
får döma framför allt bero på dispositionen.
Bland de kritiker, vilka gått direkt på sakens kärna, böra främst
nämnas professor Brisman i en artikel i Forum (h. 9 för
1921) och Göteborgs Handelstidnings då- och nuvarande
Stockholmskorrespondent, redaktör Gustaf Siösteen i sin tidning (18
okt. 1921), men även dr Forssell är inne på liknande
tankegångar. Invändningen kan kortast sammanfattas så: om man
uppställer kravet på indragning av den fritt disponibla
inkomsten i den mån det praktiskt låter sig göra, kan man komma
att skaffa det allmänna större inkomster än det behöver, eller
med andra ord ge det uppgifter som skapas blott för att
inkomsterna finnas där. Särskilt har man därvid tänkt på inkomster
som i enskildas hand skulle ha sparats och som — enligt vad
som framställts i min bok — behöva sparas även av staten, om
ej landets kapitalbildning skall minskas; följden skulle bli en i
sig själv ofördelaktig statsdrift.
Så träffande denna kritik än i sig själv är, kan jag dock ej
annat finna än att den så till vida är opraktisk som den rör
sig om vad som ej har med nutiden eller den överskådliga
framtiden att göra. Staten måste nu ständigt upptaga lån för att få
tillräckligt för sin företagsverksamhet, och den beskattning som
kräves för dess oerhörda verksamhetsområde går långt utanför
den »fritt disponibla inkomsten»; den tid förefaller långt
avlägsen, då man kan hoppas att lia reducerat det offentligas
uppgifter inom så trånga gränser, att samhällets »fritt disponibla
inkomst» kan bestrida dem. Vad särskilt det allmännas
kapitalbildning beträffar, förefalla mig farhågorna betydligt överdrivna
i fråga om att själva tvånget för staten att spara skulle behöva
leda till nya anläggningar i statens hand. Jag tänker därvid ej
blott på det enorma offentliga sparande som i form av »utgifter
för kapitalökning» för närvarande sker — kapitalökningen
enbart för statens affärsdrivande verk under 10-årsperioden 1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
