Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 ELI F. HECKSCHER
—1921 uppgick till nära 850 mill. kr. — och som nu främst
täckes genom upplåning; ty denna kapitalanvändning skulle man
onekligen gärna se minskad. Men vad jag tänker på är att det
allmännas sparande, såvitt jag förstår, utan någon
nationalekonomisk skada kunde taga form av »varaktiga
komsumtions-medel», som oavsett all offentlig affärsdrift äro behövliga, sådana
som skolhus och andra offentliga byggnader, eller avgiftsfritt
tillhandahållna produktionsmedel, såsom hamnanläggningar och
vägar; att de ej ge privatekonomisk avkastning minskar ej deras
karaktär av sparande, om de blott äro behövliga i sig själva.
Men härmed har jag alls ej velat dölja, att ett olöst dilemma
föreligger, om den offentliga verksamheten en gång begränsas
därhän, att den ej har behov av samhällets hela »fritt
disponibla inkomst». Och hur det dilemmat skall lösas, därom vågar
jag ej nu uttala någon bestämd mening, men är böjd att tro,
att den umbärliga ojämnheten i inkomstfördelningen är eit mindre
ont än en onödigt stor offentlig verksamhet — att man med
andra ord bör hålla fast vid grundsatsen att beskatta enbart
i den utsträckning offentliga utgifter kräva det. En helt annan
sak, där jag är ännu mer ense med mina ärade kritiker, är att
det allmännas beskattning sannolikt redan på några punkter
gått utöver vad som i längden med fördel kan uttagas
åtminstone i form av inkomstskatt; men den frågan kan ej med
fördel behandlas som led i denna diskussion.
Enligt min mening med rätta, fäster red. Siösteen liksom prof.
Brisman i detta sammanhang uppmärksamheten på vad den
privata inkomsten i samvetsgranna händer betyder, närmast i
anslutning till vad man kallat förvaltartanken, d. v. s. att
människan blott är förvaltare av vad hon fått, att inkomst och
förmögenhet innehas blott »in trust» av samhället, disponeras för
dess bästa av dess förtroendemän. Prof. Brisman säger med
fullaste rätt (sid. 533): »Man skulle säkerligen ej vinna på att
de större förmögenheterna förvaltades av byråchefer i st. f. av
sina nuvarande ägare.» Den förut omtalade författaren i Tidén
anmärker mot förvaltartanken — som hos oss bäres upp främst
av dr Natanael Beskow och det av honom skapade Förbundet för
kristet samhällsliv men som min skrift också givit uttryck åt —
att det »närmast (är) ägnat att svepa idealitetens falska
rosenskimmer kring krassa fakta». Så till vida är denna invändning
säkerligen berättigad som det vore barnsligt att vänta en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
