- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
435

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den klassiska bildningens dödsfara. Av Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

koncentreras. Även om man nu fått större respekt än förut för
de historiska och personlighetsbildande ämnena, så har man ej
alldeles mist klockarkärleken för de moderna och »nyttiga».
Följden blir att man visserligen koncentrerar ihop vissa
bildningslinjer som äro byggda på historisk grund och avse
personlighetens bildning, men därbredvid vissa andra och mer gynnade
som äro ohistoriska och opersonliga — i den glada
förhoppningen att dessa senare skola vara nyttiga. Förut älskade man
många ämnen, nu älskar man många linjer, det är skillnaden.

En verklig bildningslinje måste koncentreras kring ämnen
som fylla framförallt tre krav: de måste giva träning åt tanken,
lära metodiskt tänkande; de måste giva formell bildning, d. v. s.
uttrycksförmåga och estetiskt sinne; de måste slutligen giva
bildningen historiskt sammanhang, alltså framhäva
utvecklingssynpunkten och öppna sinnet för utvecklingens lagar. Det är
två bildningslinjer som fylla dessa krav, blott två, ty tillvaron
har blott två stora sidor, naturen och människolivet. Den ena
linjen är den gamla humanistiska, vilken en gång räddade
kulturens sista rester under Medeltidens mörkaste århundraden,
vilken blomstrade upp i oanad glans under kulturens Renässans
och Nya Tidens födelse, och vilken fick sin slutliga utformning
av nyhumanismen under det slutande 1700-talets stora
frihets- och skapartid, då upplysning och romantik möttes. Den andra
linjen är 1800-talets, liberalismens stora skapelse, reallinjen, den
naturvetenskapliga bildningslinjen.

Att naturvetenskapen inskärper utvecklingstanken behöver ej
sägas. Tanketräning giver den också i högsta grad, förutsatt
blott att den får en tillräckligt fast matematisk ryggrad.
Naturvetenskapens stränga sanningsbegrepp är som karaktärsbildande
kraft oöverträffbart. Slutligen är det, om man nu ställer
sig på nyttighetsståndpunkten, omöjligt att finna ett nyttigare
studium än naturvetenskapen. Den formella bildningen
tillgodoser den däremot endast negativt, nämligen därigenom att den
motverkar sentimentalitet och fraser. Därför får ej den
naturvetenskapliga linjen vara alldeles utan humanistiska element.
Sådana tarvas också för att där hålla hänförelsen för de rent
mänskliga idealen levande.

Den klassiska linjen återigen håller utvecklingstanken levande
på den mänskliga historiens område genom att låta den
västerländska historien börja från början. Genom att framhäva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free