- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
444

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den klassiska bildningens dödsfara. Av Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nyspråkliga och realistiska lärjungarne icke få en aning
om Antikens samhälliga historia. Vad kulturhistorien angår, så få de
blott i gymnasiets första ring en flyktig kunskap om den
grekiska religionen. I latingymnasiet skall under en timme ett år
läsas en kurs i Antikens historia. Denna kurs vore naturligtvis
ännu nödvändigare för realisterna. Men där får den ej
förekomma. Där skall Antiken, som dock skapat den västerländska
naturvetenskapen, helt plånas ut.

Det blir alltså ingalunda kommissionens förtjänst, om
flertalet av våra studenter hädanefter ens skola erinra sig ha hört
namn som Solon, Perikles, Themistokles, Alkibiades, Hannibal,
Scipio, Pompejus eller Tiberius, om de skola vara helt
okunnig om striderna vid Marathon eller Salamis eller Cannæ.
Alldeles utan kunskap kommer större delen av vår ungdom att
bliva om Antikens samhällsformer och problem, om Spartas
statsdisciplin, om Athens djärva experiment i radikalt folkstyre,
om jordfrågan och jorddelningsstriderna i Rom, om det
romerska kejsardömets organisering av världen — allt företeelser, som
på ett slående och manande sätt inskärpa likheten mellan
Antikens problem och vår tids. Knappast lära flertalet lärjungar
ens få höra talas om Herodotos och Thukydides, de athenska
tragikerna, Hesiodos eller Sappho. Blott dunkla föreställningar
komma de att få om sofisterna, Platon, Aristoteles, stoikerna.
Detta i en tid då det grekiska tänkandet mer än på länge står
i förgrunden vid kampen om livsåskådningen.

I fråga om skapandet av den nyspråkliga linjen är
kommissionen så till vida ursäktad som den därvid, tydligen utan
hänförelse, känt sig tvungen att följa en utbredd, fast knappast
synnerligen stark eller rotad opinion. Men i fråga om de
klassiska realia har den ej minsta stöd för sitt nedrivningsarbete.
Även de som icke vilja tillmäta studiet av de klassiska språken
någon större plats på skolans läsordning, medgiva dock nästan
undantagslöst värdet av kunskap om den klassiska kulturen.
Opinionen har härvidlag på senare år svängt mycket skarpt till
Antikens förmån.

Erfarenheterna från andra länder tyda också i övervägande
grad därpå att tiden för de klassiska språkens tillbakaträngande
är slut, och att de fastmer, om än med svårighet, börja
återtaga den förlorade terrängen. I England, Europas mest
praktiska land; där man av ålder haft en principiellt »opraktisk»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free