Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Nykterhetsfrågan efter förbudsomröstningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 455
Naturligtvis skall det därvid mycket läggas märke till, att
förbudsvännerna visat sig vara väsentligen svagare, än någon förut räknat med.
En verklig kalkyl är omöjlig, ty den uppställda voteringspropositionen
vållade ovillkorligen, att många i själva förbudsfrågan neutrala stannade
hemma eller allt efter växlande omdöme fördelade sig på både
ja-och nejsidan. Det är en mycket försiktig beräkning, om man antager,
att minst hälften av jarösterna voro sådana neutrala, som alltså icke
besjälades av någon förbudstro men gåvo sina vota under övertygelsen,
att de sålunda bäst opinerade för folknykterhetens sak. I sådant
fall vore antalet övertygade förbudsvänner högst 16—20 % av
samtliga röstberättigade, vilket onekligen avsevärt minskar respekten
hos dem, som blott vörda talens majestät, men nog också bör inge
en stegrad aktning för den psykologiska verkningskraften hos detta
kämpande mindretal. Huru det sedan kan lyckas de olika
partiledningarna inom riksdagen att reda ut sitt förhållande till
förbudshären, visst är, att denna kommer att operera med ökad energi och
ny slagkraft. Och en fara är ögonskenlig: att den härvid verkligt
förlorande blir nykterhetssaken.
Det tjänar till intet, att nu diskutera, var felet ligger, att ett
spörsmål, som genom hela sin natur borde vara höjt över de politiska
partibrytningarna samt i lika grad föremål för alla partiers rent
sakliga intresse, neddragits till ett moment i den parlamentariska
korridortaktiken. Att detta varit ett ödesdigert fel, borde alla kunna
vidgå, ty därav har med nödvändig konsekvens kommit anammandet
av dessa enkla slagordslösningar, vilka ensamma göra sig i agitationens
tjänst. Motpolerna absolut förbud och appellisternas obegränsade
s. k. frihetskrav illustrera bäst, hur förgrovad striden blivit.
Härigenom har det hos förbudsvännerna — ty det är dem, som man för
närvarande främst rnåste räkna med — alstrats en grundfalsk tro,
att i stort sett intet åtgjorts för svenska folkets nykterhet under det
sista halvseklet, och att heller intet kan eller skall åtgöras, förrän
deras stridsbanér vajar segrande över hela landet. De framsteg, som
vunnits genom sedens förändring, ansvarskänslans skärpande och
tillika genom en lagstiftning, vilken syftat att, så långt samhället
utan oskäligt tvång och orealiserbart förmynderskap kan nå, förebygga
frestelser, betraktas såsom knappast existerande. Att de numerärt
högst fåtaliga fienderna till hela denna lagstiftning dragit sin
konsekvens av underkännandet genom att höja ropet på individens
obegränsade rätt, är naturligt men behöver ej oroa. Den stora risken är,
att det verkliga och målmedvetna nykterhetsarbetet hotas från deras
sida, som genom ställning och föregåenden borde vara dess givna
befrämjare.
Under sommarmånadernas ofta rent meningslösa käbbel blev den
svenska nykterhetsfrågans kärnpunkt på ett nedslående sätt förbisedd.
Denna var och är icke, orn förbudet annorstädes i högre eller lägre
grad motsvarat förhoppningar, respektive farhågor, utan i stället om
vår inhemska utveckling samt de banor, efter vilka denna hittills
fortgått, givit önskvärda praktiska frukter och innebära möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
