Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Östersjöprovinsernas svenska arkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 457
vetandet stora delar av främst Östeuropas forntid, äger för oss
en särskild betydelse, i samma mån som vårt land vetter österut.
Påtagligast är vårt direkta intresse av arkivens öden i våra forna
Östersjöprovinser. De motsägande och ofta ängslande rykten, som
därifrån nått Sverige, ha också åtminstone inom fackkretsar följts
med uppmärksamhet. Först forskningar, som på senaste tiden anställts
därute, bl. a. för svenska generalstabens räkning, ha emellertid
givit möjlighet att fullt överblicka arkivfrågornas utveckling i Estland
och Lettland. Denna utveckling har, det må genast sägas, ej minst
vad de svenska förvaltningsarkiven därute beträffar, varit vida
gynnsammare än man haft anledning frukta.
Det viktigaste arkivaliska minnesmärket över den svenska
förvaltningen i Östersjöprovinserna äro de båda generalguvernörsarkiven i
Riga och Reval. Vid deras sida står för ett kortare skede fullt
jämbördigt Jakob de la Gardies arkiv, rymmande vittnesbörden om
hans insatser i krig och förvaltning, dem han på sin tids sätt samlade
i egna gömmor till framtida trygghet och sentida berömmelse. Därtill
komma slutligen stora serier framför allt ur svenska kammararkivet,
som utlämnats på de ryska myndigheternas hemställan, samt
naturligtvis domstolars och allehanda ortsmyndigheters arkiv. Av dessa
rika källskatter ha tidigare egentligen blott De la Gardie-papperen,
sedan de hamnat i Dorpats universitets bibliotek, kommit forskningen
till godo. Det övriga har, så länge det legat i de ryska
myndigheternas förvar, ej annat varit än »döda arkiv», ett
missförhållande, som satt sin tydliga prägel på all baltisk forskning. Så snart
man från den »lifländska självständighetens» tid kommer in på
Östersjöprovinsernas provinsiella historia, möter man en brist på
konkretion och sakrikhet, som vittnar om att dessa länder varit berövade
ett väsentligt material för sin nyare historia under den period, då
historievetenskapen nydanats på empirisk grundval.
Vad som under sådana förhållanden under den ryska tiden kunde
göras för den baltiska historien, var (jämte forskningar i utlandet)
främst tillvaratagandet och nyttjandet av de självstyrande
ridder-skapens och städernas arkiv. Ur detta arbete framväxte så småningom
en målmedveten strävan att utveckla Liflands, Kurlands och Estlands
ridderskapsarkiv till centrala arkivdepåer i västeuropeisk mening.
Från den av agrariska oroligheter kroniskt hotade landsbygden
räddades dit godsens urkunder och kyrkoböckerna. Av de gamla
domstols- och förvaltningsarkiven, som lämnats åt en långsammare
förintelse, sedan anständighetskänslan börjat förbjuda anlitandet av
papperskvarnarna, bärgades likaså det ena efter det andra — så för att
nämna ett par för Sverige viktiga exempel den av Gustav Adolf
instiftade lifländska hovrättens och den motsvarande estländska
överdomstolens arkiv. Som slutmål hägrade förvärvet av de för
provinsernas nyare historia centralaste arkiven — närmast det hertigliga
arkivet i Mitau och de båda svenska generalguvernörsarkiven.
Krigs- och revolutionsårens facit blev en fullständig katastrof för
den framväxande baltiska arkivorganisationen. Det kurländska hertig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
