Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Den italienska fasciströrelsen - Det grekiska nederlagets innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 DAGENS FRÅGOR
komma en ministär, och de skulle lära arbetarna ej blott
arbets-villighet, utan även lydnad och disciplin, aktning för
arbetsledningarna inom industrien och hälsosam avsmak för anarki av alla slag.
Den italienska allmänheten, lättrörd till entusiasm, hälsade med
jubel fascisterna som storstrejkens besegrare. I det officiella
socialistlägret vållade nederlaget förvirring, och man fann klokast att
tillsvidare uppskjuta partikongressen och skrinlägga planerna på
samverkan med den borgerliga vänstern. Fascisterna å sin sida avstodo
försiktigtvis från att spänna bågen för högt; de »demobiliserade»
och vidhöllo ej sitt krav på omedelbar parlamentsupplösning,
vilket framkommit i hopp om att under intrycket av stundens
stämning erövra ett hundratal kammarmandat. Även demobiliserade äro
emellertid fascisterna — enligt beräkning 400,000 militärt organiserade
män med rikt förråd av vapen, pansarautomobiler o. s. v., enligt
Mussolinis egen uppgift en miljon man — alltjämt en makt i
staten, en italiensk Hercules, som »arla stod upp i första sin
ungdom» och nu står inför väg av valet mellan laglöshetens stråt och det
lagbundna samhällsarbetets. De ryska bolsjevikernas planer på en
italiensk kommunistrevolution har fascismen, som det förefaller
definitivt, krossat, men till självtukt i den lagbundna frihetens tjänst har
den hittills ej beslutit sig. Seger över sig själv är den största och
svåraste bland segrar.
Sällan har väl ett par veckors fälttåg så
plötsligt omgestaltat det internationella läget som
Mustafa Kemåls segerrika offensiv mot grekerna vid Afiun
Karahissar den 26 augusti och förföljandet av de slagna ned till det
av turkarna den 9 september ockuperade Smyrna. Fredstraktaten i
Sévres var ju långt dessförinnan oåterkalleligen dömd och grekisk
utrymning av det anatoliska kustområdet med Smyrna sedan månader
tillbaka en avgjord sak, men turkarnas fullständiga seger över den
grekiska armén gav dem vid förhandlingarna om Sévrestraktatens
revision en ställning, som västmakterna ej drömt om, och avslöjade
i ett slag hela ihåligheten av världskrigets s. k. resultat i främre
Orienten. Dittills hade stormakterna, trots all inbördes djupgående
söndring i orientaliska frågor, dock kunnat invagga sig i den
illusionen, att det var dem förbehållet att diktera fredsvillkor i Östern
ungefär på samma sätt som de i Versailles, S:t Germain, Trianon
och Neuilly avgivit domslut utan appell över tyskar, österrikare,
ungrare och bulgarer. Nu åter blir det dag för dag allt klarare, att
Orienten alltjämt bjuder på ett konglomerat av öppna frågor, vilkas
lösning genom maktspråk vid diplomaternas gröna bord överstiger
de segrande allierades genom de långa krigsåren och de segslitna
fredskonflikterna nötta krafter. Islam har visat sig höra till de
makter, som världskriget till trots bevarat sin styrka och sin
oberäknelighet. Grekerna kämpade för sina vittfamnande panhellenska
ideal och läto av dessa drömmar locka sig att bli den brittiska
Orient-politikens villiga redskap. Deras nederlag i Anatolien betyder ej alle-
Det grekiska
nederlagets innebörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
