Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Det grekiska nederlagets innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 DAGENS FRÅGOR
När så de nationalistiska trupperna började närma sig Marmarasjön,
anmodade Högsta rådet vid konferensen i Hythe sommaren 1920
grekerna att genom en framryckning stäcka dessa planer och trygga
Konstantinopels närmaste asiatiska grannskap mot överrumplingar.
Ett utkast till fälttågsplan uppgjordes av fältmarskalkerna Wilson och
Foch samt den franske generalen Weigand. Venizelos var då ännu
Greklands diktator, och belöningen för den vapentjänst han åtagit
sitt land fick han samma år i Sévrestraktaten, vilken åt Grekland
tillförsäkrade den faktiska besittningen ej blott av staden Smyrna, utan
även av dess uppland vida längre inåt landet än
befolkningsmajoriteten var av grekisk härstamning. Önskan att skydda Sundens frihet
och hindra direkt gräns mellan Turkiet och Bulgarien förmådde
makterna att tillförsäkra Grekland även östra Trakien fram till
Adria-nopel och Tsjataldjalinjens omedelbara grannskap. Grekland blev
härigenom över hövan gynnat, främst på engelskt initiativ, men med
nu i Paris förgäten fransk medverkan. Mustafa Kemål drevs genom
denna de allierades politik till samverkan med bolsjevikerna, och
från dem erhöll han bl. a. en dryg del av den militära utrustning
Judenitj lämnat efter sig vid den gamla ryska Kaukasusarméns
upplösning. Den av Smyrnaockupationen symboliserade europeiska
in-terventionspolitiken i Mindre Asien underlättade vidare för Mustafa
Kemål och hans regering i Angöra att knyta intima förbindelser med
trosförvanterna i Persien och Afghanistan, och det var förnämligast
hotet från grekiska armén, som hindrade honom att undantränga de
franska trupperna från Cilicien.
Sedan kom omslaget i den franska politiken, icke framkallat, men
påskyndat av konung Konstantins återkallande till Grekland och de
olustkänslor, som tanken på intim samverkan med den av Jonnart
avsatte »Kaisersvågern» frammanade hos den franska allmänheten,
vilken dessutom tröttnat på att offra blod och pengar på det
mödosamma försvaret av Cilicien. Den officiöse franske emissarien
Franklin-Bouillon slöt ett slags fransk separatfred med Angöra och
sålde mot löften om vinstgivande turkiska koncessioner ej blott Cilicien
utan även Sévrestraktaten. Mustafa Kemål kunde nu koncentrera
sina stridskrafter mot grekerna och begåvades t. o. m. rikligen med
fransk militärutrustning från förråden i Cilicien. Alt grekerna, utan
motsvarande reellt stöd från England som de voro, ej då genast
drogo sig från det anatoliska äventyret är från rent militär synpunkt
ofattligt, och att Lloyd George ideligen i braskande blufftal
uppmuntrade dem att stanna var helt enkelt ett brott, då han samtidigt
varken ville eller kunde ge dem militärt stöd. Grekernas politiska
och militära ledare framhärdade i sin panhellenska hybris även
sedan makterna i mars detta år proklamerat Sévrestraktatens
blivande revision och därvid givit Mustafa Kemål på hand, att hela
Anatolien utanför Sundzonen, Smyrna inbegripet, skulle utrymmas,
om Mustafa Kemål godtog makternas vidhållna vilja att undanhålla
turkarna Trakien och området kring Sunden med undantag för
Konstantinopel och närmaste omnejd. Den grekiska härledningen begick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
